Göteborgsposten – 9 augusti 1864, sida 2

Fran Finland. I Helsingfors Dagblad för d. 3 d:s läses: enligt resandes berättelser skall för några dasar tillbaka följande olyckshändelse tilldragit sig vid Imatra vattenfall. Magister Robert Auren, tjenstförrättande kollega vid högre elementarskolan i Helsingfors, anlände, stadd på resa till sin hembygd Jäskis, i början at veckan till Imatra, och efter att hafva besett forssen från denna sida, begaf han sig till Siitola gästgifvaregärd, bytte der om häst, satte vid Slitola färja öfver Wuoksen och hade således blott två mil qvar till målet för sin resa. Men kommen till afvägen, som leder till Imatra, vek han in på denna till forssen tån andra sidan. Skjutsbonden, som den resandes uppmaning åtföljt denne till torssen, återvände efter en stund till sin vid ingången till parken fastbundna häst, hvaremot den resande ännu ville dröja qvar en stund, men också lofvade snart infinna sig för att fortsätta resan. Då det emellertid led på tiden utan att han hördes af, begaf sig skjutsbonden att se åt om han ej redan vore färdig till afresa, men kunde ej finna honom någonstädes. Slutligen varsnade han uppe på klipphällen tätt invid dess tvärbranta stupning emot forssen den resandes glasögon och resväska, och slöt deraf, att denne väl ej mera hörde till de lefvandes antal. Sannolikt hade den aflidne, återfallen i den sinnessjukdom, hvaraf han någon vid förut lidit, sökt och funnit sin grat i forssens skummande bädd. — Ingeniören vid öfverstyrelsen för landtmäteriet B. A. Lindström har på den nyligen sammankallade komitäns vägnar i Finlands Allmänna Tidning offentliggjort ett meddelande angående de lämpligaste benämningarne för metersystemet i Finland. — Selinderska teatersällskapet afslutade i går, d. 8 d:s, sin sejour i Helsingsfors. — IIafsormen spökar i Björneborg, enligt hvad Björneborgs tidning berättar: En fullt trovärdig person har sagt oss, att han sistl Lördag d. 23 på förmiddagen ifrån Ytterölandet, på omkring en half sjömils atstånd varsnat något föremål, liknande en ofantlig hafsorm, som med stor hastighet rörde sig framåt ifrån närheten at Busö holme till Ruo hokari, i hvars grannskap det försvann. Fö remålet var till en del under vattnet, men här och der höjde det sig öfver dess yta och tyck tes skrida framåt i slingringar, liknande den en orm gör. En at vår sagesman påkalla dräng hade jemväl sett vidundret, men ingen dera af de två betraktarne kunde förklar: hvad det varit. Vi hafva icke tvekat att om nämna denna händelse, ehuru vi ej gernvilja tro, att den stora hafsormen, hvars till varo dessutom ännu är något tvifvelaktig sa C —