Göteborgsposten – 9 augusti 1864, sida 2

Laura vände bort ansigtet; hade hon ej gjort det, skulle hennes syster sett huru det öfvergöts af en blodröd rodnad. Hon svarade icke. — Det var opassande. Mr Carlton är blott läkare och, såvidt bekaut är, en man utan förnäma slägtingar. Och du är en Chesney. — Med förnäma slägtingar, svarade Laura, som blifvit ledsen och förargad. Och det har jag godt af. — Kira Laura, det kan sägas, att vi tillhöra noblessen; vi böra ej sänka oss under vårt stånd. — Det tycker jag vi redun gjort, då dessa eländiga småskulder hänga öfver oss och förfölja oss hvart vi komma likt en skugga, svarade Laura näbbigt. De förnedra oss rätt mycket. —Du misstar dig, Laura. Om du anser dig ha vederlagt mitt argument derigenom, så måste du se sakerna i en falsk dager. I en viss mening af ordet, förnedra skulderna oss visserligen, ty det ligger alltid något förnedrande i att ha små skulder, som man ej kan betala, men de kunna icke fläcka vår adel det ringaste, de kunna ej minska eller fördunkla vår börd. Tillåt aldrig mer mr Carlton att bemöta dig förtroligt. (Forts.)