Göteborgsposten – 9 augusti 1864, sida 2

VCPFMS HUS UU Lod XYIII100TI1 IT 0100h11011II. Från Utlandet. Angående de religiösa stridigheterna i Turkiet, hvilka tyckas skola åter uppröra den med så många brännbara ämnen laddade orientaliska frågan, läsa vi ett bret från Kontantinopel af d. 25 Juli följande närmare uppYysningar: -En utomordentlig religiös rörelse — desto mera anmärkningsvärd och öfverraskande som den varit så plötslig och oväntad — utvecklar sig i stort mått och vinner fast mark inom den muselmanska befolkningen i detta land. Jag har i förening med andra följt dess utveckling under de tvenne sista månaderna, och jag vill nu, under omständigheter som gjort den till ett ämne för allmän diskussion, lemna eder någon redogörelse derför. De många missionärerna i Östern — engelsmän och amerikanare —, hvilka under åratal uteslutande egnat sig åt proselytism bland judar, greker och armenier, ha nu ledt sin verksamhet in i en kanal, hvilken lofvar att bli mera vinstgifvande än föregående experimenter. Dessa predikningar ha ej utöfvat någon verkan bland judarne och grekerna, med undantag af några enstaka fall. Bland armenierna, och till stor del på grund af de inre oenigheter som splittrat denna församling i två fientliga läger, vanns större framgång, och det finnes såväl i hufvudstaden som i provinserna vigtiga och aktningsvärda armeniska kongrega itioner, hvilka antagit protestantismens principer. Det vill tyckas att rörelsen inom den muselmanska befolkningen under nägon tid vunnit alltmera terräng fastän den först sent rönt någon synnerlig uppmärksamhet. För någon tid sedan afsvor en turk här i hufvudstaden öppet sin tro och antog, i förening med hela sin familj, den kristna religionen. Han ordonerades till prest inom engelska kyrkan och har sedan under ett engelskt namn predikat och gjort proselyter bland sina landsmän. Ingen orätt tillfogades honom eller dem, som bistodo honom i detta verk, så länge det fördes lugnt och utan anspråk; men missionärerna härstädes hafva, kanske uppmuntrade af denna tolerans, fullföljt sin plan på ett sätt, som ådragit dem regeringens uppmärksamhet och återuppväcker inom Ulemahs och det gamla muselmanska partiets bröst den fanatism, som började efter hand försvinna inom landet, såvidt man får döma af yttre tecken. Hvad som gör olyckan större är, att denna rörelse göres till häfstång, för att sätta i rörelse politiska inflytanden, i synbar afsigt att i sultanens och landets ögon misskreditera de ministrar, som nu styra landet. De flesta at de nuvarande turkiska statsmännen ha visat religiös tolerans och deras politik har varit att lämpa sig efter samt småningom införa i landet de civiliserade elementer, som förherrska inom europeiska institutioner, och sålunda kunna fordra att få inträde inom den europeiska samiljen. bet är nu ej tid att under söka, om de lyckats i denna plan. Det är ej många år sedan, då en muselman, om han afsvor sin tro, skulle ådragit sig dödsstraff, eller då en kristen prest, som djerfts intränga i de turkiska qvarteren i nå gon at rikets städer, öppet uttalande sin af sigt att vilja göra proselyter, skulle vid detta försök förverkat sitt lif. Huru olika är ej nv sakernas ställning? Vi se turkar öppet kalle sig kristna och gå omkring i största säkerhet Under sådana omständigheter borde de, son fått sig uppdraget Evangeliets utbredande, förbl nöjda och sullfölja sin mission på ett sätt, son icke kränker känslorna och drifver deras åhö rare till fanatism. Genom att söka i förtic frammana en kris, skola de helt säkert förfel: sitt mål och ådraga sig ett stort ansvar. On en ifrig romerskkatolsk prest skulle träng. sig in i en okunnig församling i England sam mod korset i hand och under högljudda ana thema emot de otrogna försöka inverka på sina åhörare till förmån för sin bekännelse skulle han troligen få mothugg. Hvad ka då vänta sig af muselmänner, som just m börjat höja sig från ett kroniskt tillstånd a