Göteborgsposten – 8 augusti 1864, sida 2

är en åtgärd, hvars stränghet omedelbart angriper nationalitetsprincipen. Rollerna äro nu ombytta: Danmark, öfvervunnet emedan det misskänt nationalitetsprincipen, vädjar till den nu, och Preussen, hvilket ville häfda den princip som trampats under fötterna af danskarne, gör sig nu skyldigt till samma brott. De danska områdenas förtyskande är ej mindre fördömligt än de tyska områdenas tördanskning var det. Wienerkongressens sista sammanträde, å hvilket fredspreliminärerna blefvo undertecknade, börjades d. 1 aug. kl. 10 förm. och varade till kl. 2. Mötet hade en särdeles högtidlig karakter och förutom de konferens-fullmäktige voro äfven andra personer af rang tillstädes. Omedelbart efter sammanträdets slut mottog kejsaren grefve Rechberg, för att låta sig föredragas ett referat ang. preliminärernas afslutande. Deretter sände kejsaren sina personliga lyckönskningar till konung Wilhelm af Preussen i Gastein, som genast svarade med liknande gratulationer. Telegrasen var dessutom i verksamhet åt alla verldens fyra hörn, för att så snart som möjligt kringssprida fredsbudet. Hr v. Bismarck lemnade samma dag på efterm. kl. 4 Wien, för att bege sig till Gastein. Baron Werther skall hädanefter leda fredsunderhandlingarne å Preussens vägnar. Dessa skola äfven föras i Wien och taga sin början i denna vecka. Ett wienertelegram säger att ang. Lauenburg, som afträdts af Danmark för krigsomkostnadernas betäckande, skola direkta förhandlingar ega rum mellan Preussen och Österrike. Den stora fråga, som nu börjar sysselsätta hela den tyska pressen, är: Hvem skall ha hertigdömena, och hvad skall närmast ske med dem? Representanterna för den högre holsteinska aristokratien ha sammankallat ett möte, för att diskutera landets ställning. Under denna spänning uppdyka de orimligaste förslag, för att få hertig Fredrik erkänd som regent. Men de tyska stormakterna tyckas ej vilja höra på det örat, utan anses vara så godt som eniga om en interims-regering för hertigdömena, hvilken skulle ledas af stormakterna, tills arssfrågan blifvit afgjord. I Flensborg ha de tyskt sinnade innevånarne ställt till ett stort spektakel vid underrättelsen om fredspreliminärernas undertecknande. Man gaf serenad för den preussiske civilkommissarien Zedlitz, som i sitt svarstal uttryckte den betecknande förhoppning, att Slesvigholsteins kraft och uppblomstring må betryggas genom den största inre anslutning till den nordtyska stat, som både har den naturliga kallelsen och förmågan att med svärd beskärma landets rätt och frihet — jag menar Preussen! De slesvigska soldaterna i danska armåen hemförlofvas och regemente på regemente befrias från krigstjenstgöringen — alldeles som om freden redan vore definitivt afslutad. De danska tidningarne klandra denna brådska.