Göteborgsposten – 8 augusti 1864, sida 2

nödiga utgifter likaledes undantagits ur nämnda kassor, äterbetalas antingen i reda penningar eller genom liqvidation till danska regeringen, då Jutland blir utrymdt. VII. De allierade truppernas aflöning. sfälttillägget (Kriegszulage) deri inberäknadt, är undantagen från de utgifter, som skola bestridas af Jutland. VIII. Krigsfångarne och de politiska fängarne skola sättas i frihet mot den försäkran att krigssängarne ej mera skola tjena i den danska armeen före fredsslutet. Fångarnes frigifvande skall försiggå så snart som möjligt i hamnarne vid Swinemtinde och Läbeck. IX. De danska soldater, som bli permitterade till Jutland under vapenstilleståndet, skola utan hinder kunna återvända till danska armåen i händelse af fientligheternas återupptagande, om de skulle bli inkallade till tjenstgöring. Sålunda skedt i Wien, d. 1 aug. 1864. (undert.) Quaade. Kauffmann. v. Bismarck. Werther. Rechberg. Brenner. Danska Dagbladet anmärker riktigt, att i fördraget saknas bestämmelsel om samfärdseln mellan Jutland och öarne under vapenstilleståndet, hvilken samfärdsel bladet anser ej böra förhindras, klandrande regeringens beredvillighet att ställa den i beroende af tyskarnes nåd och godtycke. Den officiösa österrikiska tidn. Wiener Abendpost innehåller härom en artikel, hvars innehåll är ungefär detta: Fredspreliminärerna äro afslutade och vapenstilleståndet undertecknadt. Hertigdömena äro afträdda utan förbehåll, och gränsregleringen är fastställd i Tysklands intresse. Tyskland har Preussens och Österrikes enighet och den allierade härens seger att tacka för uppfyllandet af sin älsklingstanke, Europa har dem att tacka för undanrödjandet af en ständig orsak till förvecklingar. Detta resultat har så fullständigt ernätts genom hofsamhet och klokhet i uppställandet af fordringar, genom sasthet mot fordringar, hvilka kunde neutraliserat segren, slutligen genom motståndarens öfvertygelse om, att de tyska makterna, att Tyskland etter fredens afslutande skall egna honom uppriktig vänskap. Kriget var hvarken ett eröfringskrig eller ett godkännande af fantastiska nationalitetsfordringar, utan ett betryggande af positiva rättigheter (Rechtstitel). Etter det folkrättsliga upphäfvandet af londonerfördraget har härens seger möjliggjort hertigdömenas utsöndring. En ärofull fred fastställer nu dessa resultater. Förbundets vägran att deltaga i kriget gjorde, att fredsslutet endast ingicks af de krigförande makterna. De tyska stormakterna anse sig likväl derigenom icke lösta från den differens, som Förbundets åsigter och beslut kunna uppvisa. Den omständigheten, att hertigdömena afträdts till Preussen och Österrike, skall ej skada de välgrundade rättigheterna eller den myndighet, som kan tillkomma Förbundet öfver hertigdömena. På den ärofulla freden skall säkerligen följa en öfverenskommelse till törbundsenligt godt förstånd mellan Tysklands sreegeringar, till betryggande af rättstillståndet si hertigdömena, till stärkande af Tysklands säkerhet och anseende och till fäderneslandets tillfredsställande. De halfsofficiela franska tidningarne anssripa i starka ordalag dessa fredsvilkor. Ta France anmärker: De vilkor, som man pållagt Danmark kunna med ett ord betecknas som drakoniska; men huru hårda de än äro, och huru mycket de än öfverskrida alla rimliga gränser, ha de likväl i sig alldeles icke nägot öfverraskande. De tyska makterna behösde ej länge diskutera fredsvilkoren, deras ilja var lag; de ha hvarken fästat afseende vid den fördragsenliga rätten eller vid nationalitetens rätt, de ha lika litet brytt sig om de skrifna öfverenskommelserna som om befolkningens önskan. V. Bismarcks grundsats, att makten står öfver rätten, har i hela sin stränghet tillämpats i Wien, och man kan ej finna någon annan ledande princip för den fred, som påtvingats Danmark, än den renaste godtycklighet utan det aflägsnaste spår af rättvisa och billighet. Pays återigen säger, att Frankrike ej kan utan beklagande vara vittne till att ett sskandinaviskt territorium och en dansk befolkning iaförlifvas i Tyskland. Detta steg beandra. Det är närmast Österrike och Preussen, som gjort sig skyldiga till ett missbruk saf makten gentemot Danmark, men det dåliga a yintryck, som deras äregirighet gjort, återvertlkar dock på hela Tyskland, och det är isynnerhet denna omständighet, som öfverraskat och bedröfvat Frankrike. Sjelfva ÅIndep. belge klandrar tyskarnes öfverdrifna fredsvilkor, tilläggande: Preussen, som börjat kriget med Danmark för att Åsskydda den tyska nationalitetens rättigheter i -Iden danska monarkien, tyckes likväl fästa föga