Göteborgsposten – 8 augusti 1864, sida 1

mil åt ett annat håll. Men jag vet nog, att jag icke har mer rätt än du att slippa sådana obehag. — Du kunde icke tala med dem så som jag kan; du skulle vara stolt mot dem och ta humör, sade Jane i det hon sprang uppför trappan. Jag kommer, jag kommer, jag kommer, kära pappa, ropade hon, emedan käppen var alltjemt i häftig rörelse. Miss Laura Chesney gick gången omkring gräsplanen till porten. Utanför den stod en karl i sammetskläder med respektabelt utseende. Han bodde i grannskapet och hade en hyrvagn, som kapten Chesney ofta anlitat, enär denue herre var mycket road af att åka omkring på landet. Kapten Chesney var icke blott fattig utan äfven — liksom sjömin, i allmänhet, enligt ordspråket — obetänksam i fråga om utgifter; man kunde snarare säga, att han af tanklöshet än med up sät gjorde sig skyldig till slöseri. När han beställde vagnen för en el er ett ar timmars lustfärd och satte sig helt ståtligt i den med benen på sätet framför sig, käppen i handen och en af döttrarno jemte sig, kom han icke att tänka på att det måste komma en dag då räkningen med byrvagnens egare måste uppgöras. Han talade mycket gladt och sryytligt med kusken, ty ingen kunde vara sällskapligare, när han ville, än kapten Chesney; och kusken lutade sig ner, rörande vid hatten med handen, och talade om de ställen de passerade. Men rätta tiden för räkningens uppgörande hade kommit och var längesedan förbi; karlen hade att fordra mycket penningar och kunde ej få dem. (Forts.)