Göteborgsposten – 8 augusti 1864, sida 1

— ö Erkebi-kop Reuterdahl, som någon tid or vistats vid baden i Traweminde, väntades till Lund i slutet af förra veckan. Ångs. lrnst Merck afseglade den 27 Juli från Falmouth, med destination till Quebec. Botanisk resa. Upsala-Posten meddelar följande fortsättning på adj. Fries bref: Kaufjord d. 10 Juli 1864. Vi befinna oss nu innerst i Altenfjord vid ett engelskt kopparverk och bo gästfritt hos en engelsman mr Careij. Vi kunna knappt önska oss bätire. Under resan halva vi träffat samman med ganska olika personer af olika klasser och språk. I går voro på ångbåten högst få passagerare, dock funnos representanter af qvåner (finnar), lappar, norrmän, vi två svenskar, ryssar, tyskar, sransmån och engelsmän etc. — — — — (Fortsättning i Hammerfest d. 15 Jull). Ifrån Kaufjorden reste vi i går på morgonen för att i dag kl. 5 resa vidare åt öster. Vid Kauijord gjorde vi utmärkta fynd, deribland Platanthera ob usata, Arnica alpina m. fl. De flera personer, med hvilka vi isynnerhet i Bosekop blilvit bekanta, halva här gjort vart vistande mer angenämt, än man kan vänta i den nordligaste stad på jorden, som är uppfylld af osande tranångor. I hela staden lär ej finnas ett enda tullvuxet träd och ej heller i närheten, undantagandes några små björkar på le mils alstånd och några der i trakten planterade små ronnar. En enda (vild) gran finnes ej upptäckt i hela Finnmarken, utan äro de enda träd, som finnas, tall, som på sina ställen bildar små förkrympta och merändels glesa skogar eller skogskärr, och den vanliga björken, ibland hvilken dock finnes en eiler annan rönn och hägg. Detta hindrar dock ej en ganska stor yppighet i vegetationen på vissa ställen, såsom vid Bosekop och i allmänhet kring Altenfjord. Der var på flera ställen så vackert, att man lika gerna skulle tro sig vara i södra Sverige, som i Finnmarken, om ej några fjällväxter och snöbelagda fjäll påmint om något helt annat. — — — Allestädes pratas här politik. Att en tysk, som följde med sista ångbåten och höll på tyska satser, ej kunde undgå att träffa på allvarsamt motstånd, var naturligt. Straxt efter det vi kommo i land här i transtaden, var jag inne i en bod för att handla gråpapper. Handlanden gat sig knappt tid att svara, att sådant ej fanns, förrän ban srågade, hvad nytt jag hade att förtäha. Då jag svarat, så godt jag kunde, började han klaga, och några unga sjömanspojkar fruskade med bekymmersam min på hufvudet. Tankarne, om Sverige och Norge skulle vara med eller ej, synas vara delade, ehuru -den skandinaviska ideen? öfverallt intagit platsen. Huru vänligt eljest alla norrmän äro sinnade mot svenskarne, derom kan man knappt göra sig ett begrepp. Då jag en gång talade om svenskarne såsom utländningar, sade man mig, att svenskarne ej skola betrakta sig såsom sådana i Norge m. m. Mot ryssar och tyskar räder allmän ovilja; för de förra, som ständigt söka framflytta gränsen för att få några hamnar, derjemte fruktan. Det är derföre endast, för att ständigt visa norsk flagg, som ett af statens fartyg, Dampskibet Gyller, hvarje tur går ända till ryska gränsen. Någon anloppsplats finnes der lika litet, som några passagerare der stiga ombord. Statsrevisionen. Karlskrona stad har utsett kapten-löjtn. Witt atv deltaga i den blifvande statsrevisionen. Till hans suppleant är utsedd apotek. Söderström. Patent. Kommerskollegium har meddelat bruksegaren J. F. Björlingsson och bruksförvaltaren P. Alfred Peterson patent under tio års tid å en af dem uppfunnen metod att af stenkol med tillsats af sågspån, sur ved eller vattenångor såsom brännmateriel bereda gas för färskning och vällning af jern samt smältning af öfriga metaller och glasmassor, ätvensom eldning af ångpannor för ångbåtar och andra inrättningar. Falsk sedel. I N. D. A. för i Fredags skrifves: För någon tid sedan omnämndes, att en falsk riksbankens 100-riksdalerssedel blifvit från Örebro ensk. banks afdelning i Borås insänd till Stockholms ensk. bank, der dess falska beskaffenhet upptäcktes. Denna sedel har nu inkommit ifrån kassören i bankafdelningen i Borås till fullmäktige i riksens ständers bank, med anhållan att hrr fullmäktige ville inlösa sedeln, då kassören ej anser sig böra stånda denna förlust, enär sedeln är till den grad lik en riktig sedel, att det skulle