Göteborgsposten – 3 augusti 1864, sida 1

Vi anse, att den aflidna, hvars genom äktenskapet erhållna namn tycks ha varit Crane, men hvars dopnamn är oss obekant, dött i följd af att hon sväljt blåsyra, som var blandad i en sömndryck. Men vi hälla före, att icke tillräckliga bevis finnas, att det skulle kunna afgöras af hvem giftet blandades i drycken eller huruvida detta skedde at misstag eller med uppsåt. Således var Stephen Grey ännu en fri man. Hans vänner omgåfvo honom och tryckte varmt hans hand, under det att den unge Frederick skyndade hem genom smutsen med kinder ömsom hvita och ömsom röda af sinnesrörelse och inneslöt sig i sin sängkammare, för att der dölja sin tacksamhet mot Gud och sin sinnesrörelse. Det hade blåst och regnat hela dagen, men när solen var nära horisonten, visade den sig i lysande purpur, som ville den skänka en skymt af värma och klarhet åt den flyende dagen, som längtat derefter. Dess sneda strålar föllo på det vackra huset på ethe Rise, hvari kapten Chesney bodde, och skeno mellan trädens löf och dansade på mattan i förmaket. Fönsterdörren som vette åt gräsplanen, erhöll klarhet och glans af dessa välkomna strålar, och en af dem, som sutto inne i rummet, vände sig mot dem med ett gladt ansigtsuttryck — ett uttryck som talade om ett längtansfullt hopp. Vid bordet satt den äldsta dottern, Jane Chesney, ett tretioårigt fruntimmer med synnerligen lugnt, lady-likt utseende, sänkta ögonlock och ljust hår. Framför henne lågo papperslappar förunderligt lika räkningar, och en upp: slagen hushållsbok låg bredvid dem. Hennes ansigte ut