Göteborgsposten – 2 augusti 1864, sida 2

voro ständigt fäseade på vittnena och följde deras rörelser, under det de talade. Judith kunde ej hämta sig från den fasa, som dödsfallet ingifvit henne, och det sätt, hvarpå det skett förekom henne alltjemt lika oförklarligt. Personer tillhörande de högre samhällsklasserna, pöbel och illa klädda qvinnor stodo otåligt väntande i grupper, bestående af fem, tio och tjugo individer, sedan de visats ur förhörsrummet. Stephen Grey och hans bror, mr Brooklyn, mr Carlton och några andra herrar stodo tillsammans, afvaktande naturligtvis med djup oro utslaget, då det kunde fälla Stephen Grey såsom mandråpare. Emellertid gick Judith in till mrs Fitch. Denna satt i sitt lilla rum bakom skänkrummet åtminstone när hon hade en ledig stund, men hon kunde ej minnas att hon under hela sitt verksamma lif haft många dagar, på hvilka hon haft så mycket att göra som denna dag. Hon satt dock och stickade när Judith visade sig i dörren i sin djupa sorgdrägt, och hon spratt till, när hon såg henne. — Är det du, Judith? Är det öfver? Hur lyder utslaget? — Det är inte öfver, sade Judith. Vi ha blifvit utvisade, derföre att de ska öfverlägga. Jag tror inte, tillade hon, med en röst, som röjde smärta, att det kan bli emot mr Stephen Grey. (Forts.)