Göteborgsposten – 2 augusti 1864, sida 2

och i hvilket det hvarken fanns sängplatser eller föda. Detta betydde dock mindre, ty irländarne fingo följande dag whiskey till frukost. Innan de stackarne voro så öfverlastade, att det oundvikliga slagsmålet började, steg mr Kidder upp ibland dem och törklarade i ett tal att det ej för tillfället fanns något arbete för dem, men detta gjorde intet, de behöfde ej slå dank en enda dag, ty de kunde med ens taga värsning i armåen. Irländarne hade ingen lust dertill, men den ädle förklarade då, att de ej af honom skulle få en enda cent till sitt uppehälle. De hade således valet emellan att taga värtning och svälta ihjel. Detta var en yankeeaffär, hvars genialitet nog väckte stor förtjusning inom alla samhällsklasser i Boston. Vi måste dock häritrån undantaga mr Kidders rivaler inom handelsverlden, ty äfven de varmaste menniskovänner ega gudnås afundsmän. Dessa medtäflare missunnade mr hidqder hjertinnerligt de ofantliga värfningspenningar han skulle förtjena på hvart och ett af föremålen tör hans håg att göra godt. De subskriberade derföre en summa hvarmed de hungrande irländarne uppehöllos någon vecha. Större delen af dem rymde under tiden otacksamt sin väg, för att undgå sina förbindelser till mr Kidder, och blefvo väl värfvade i någon annan stad inom unionen, medan andra fingo arbeten i Boston och andra åter, det minsta antalet, verkligen i förtviflan togo värtning. Kidder gick således, till följe at afundsjuka menniskors mellankomst, miste om större delen af sin förtjenst. Han har också sedermera förklarat, att ett sådant beteende, som han har varit utsatt för, troligen gör att han icke vidare kommer att verka för irländarnes bästa. Vi nämnde att engelska regeringen af den amerikanska begärt en undersökning i saken. Denna undersökning bedrefs så långsamt, att af dem som i Portland och Boston värtvades, — 8 eller 10 personer — alla blifvit dödade och sårade utom två personer, och det är osäkert om eus dessa numera släppas ur armeen.