Göteborgsposten – 2 augusti 1864, sida 1

MV AMV —2444 1Tf 7 vara? Jo, det är 35 man ur Jönköpings skarpskyttekår, som anländt hit med aftontåget dasen förut, och hvilken under flygande fana och klingande spel då giorde sitt intåg i vår soda stad. Inqvartering var på förhand beredd den lilla truppen i enskilda hus, och på aftonen var en anspråkslös kollation för främlingarne föranstaltad af stadens innevånare. Under en upprymd och glad sinnesstämning tillbringades här några timmar, men som man måste stärka sig för följande dagens strapatser, skiljdes man redan tidigt åt sedan skarpskyttarne dock förut under musik och lefverop uppvaktat stadens styresman förut sjelf activ skarpskytt och chef för vår skarpskytteförening. Denna lilla styrka hade nu förenat sig med Boråsaren, så att man in totum et tantum utgjorde 126 man. Men, Herre min Gud, komma vi då aldrig fram? hör jag någon af mina läsarinnor, som snart vill komma till de bragder, som skola utföras på den nya Idavallen, otåligt utropa. Blott ett ögonblicks tålamod, min nådiga; vi ha nyss passerat det vackra Sparsör och äro inom fem minuter på ort och ställe. Nu öppnar sig nemligen den vackra slätten, de å denna uppförda byggnaderna komma i sigte och ögonblicket derefter ilar man in på heden. Vid början af denna stå Norra Kinds och Ulricehamns kårer uppställda, hvilka med skallande hurrarop helsa sina ankommande kamrater. Tåget har emellertid stannat vid plattformen, man afleveras, kappsäcksexistensen har upphört, och man känner sig åter som en fri och sjelfständig menniska. Medan debarkeringen försiggår, ha emellertid de sistnämnde kårerna tågat af uppåt heden, dit Boråsoch Falköpingsskarpskyttarne omedelbart begifva sig efter. Sedan kårerna här sammanslagits till en och befälet öfver den sammandragna styrka öfvertagits af öfverbefälhafvaren för Ulricehamnskåren, kapt. Odencrantz, börjas exercisen. Man går nu på i ullstrumporna, och referenten tackar sin lyckliga stjerna, som åt honom förbebållit att här spela Thormoder Kolbrunarskalds mera undangömda partes. Uff! Han kom i verklig transpiration, blott han såg hur skinande och välmående de stackars skarpskyttarne sågo ut. Vi, som fingo ha ögon och öron för annat än vändningar och rättningar, flankoch liniemarscher, märkte emellertid snart, att vi skulle kunna få en smula ombyte, om vi begåfve oss framemot stationen, ty från Herrljunga syntes nu det ordinarie tåget ila mot denna i frustande fart. Man underlät icke heller detta, ty tonerna af en liflig marsch höres, och man vet således att det är Alingsåsarne, som komma. Innan man hunnit fram hafva dock dessa hunnit både att komma utaf, att uppställa sig och att, företrädda af sin vackra musik, vara stadda i sull marsch uppåt heden. Sedan den lilla truppen (dock minsann, ej så liten; den utgjorde 73 man) förenats med den öfriga styrkan, fick man njuta några ögonblicks rast, hvilken begagnades till uppsökande af vänner och bekanta eller till att förskaffa sig sådana. Snart slås likväl åter ställning, och skarpskyttarne tåga upp emot officerspaviljongen, framför hvilken fyrkant bildas. Gudstjenst skall hållas, och inledes denna genom afsjundet af psalmen n:o 3 Möga Majestät vi alle den mest passande af alla tempelsånger, då man står under ett tempelhvalf, der vår Herre sjelf varit byggmästaren, och der det är Han sjelf som hängt den stora ljuskronan i den höga dömen. Efter gudstjenstens slut inträffade åter ett par timmars ledighet, under hvilken mid: dagen intogs, af skarpskyttarne i någon a officerspaviljongerna för 40 öre, och af oss an