sin vigtiga plats inom makternas råd. Det officiösa bladet, som vid detta tillfälle ånyo angriper Österrike och Preussen i starka ordalag, fäster uppmärksamheten dervid att det engelska folkets representanter i hvarje vigtig debatt, som under senaste tidens egt rum inom parlamentet, ifrigt uttalat sig för en allians emellan England och Frankrike. Å andra sidan, fortfor Pays mottager den kejserliga regeringen dagligen de vänskapligaste föreställningar från de trenne nordiska stormakterna såväl som från de mindre tyska hofven, och alla regeringar öfverensstämma således i den önskan, att stå på god fot med kejsar Napoleon. Att Frankrike intager en sådan ställning i Europa, betecknas som en frukt af dess voegennytta, opartiskhet, hofssamhet och billighetskänsla uti dansk-tyska striden, och ingen förändring har skett häri genom hvad som timat under sista tiden. Det rör närmast tyska förbundet, att Osterrike och Preussen med Ryssland till ryggstöd vilja begagna kriget med Danmark till att genomdritva orättfärdiga planer, och hvad beträffar talet om den hel. alliansens återupprättande, är det endast de ryska, österrikiska och preussiska undersåterna, som hotas härat. Men derföre att Frankrike icke är utsatt för någon fara, skulle det likväl vara en stor villsarelse att tro, att det tänker stå med händerna i kors. hejsarens regering, säger Pays. kan icke vara ett likgiltigt vittne till händelser, hvilka på samma gång kränka den nya och gamla rätten. Hon kan ej lugnt åse våldshandlingar, som erinra om en svunnen tid och röja, att man i trots af nutidens anda längtar efter att göra eröfringar. Hon kan ej heller stillatigande vara vittne till diplomatiska ötverenskommelser, hvilka gå ut på att hämma de sframätskridande ideernas och civilisationens fredliga och regelmessiga utveckling. Dylika beklagliga tendenser och händelser strida så starkt mot vår tids behof af fred och fria principer, att straffet ovilkorligen måste följa på den begångna förseelsen; ty ingen kan ostraffad spekulera i split och tvedrägt. Frankrike måste nu liksom år 1789 höja sin stämma, för att ogilla dessa tendenser och händelser, och härigenom göra det fullkomligt tydligt, att det tillhör det unga, icke det gamla Europa. På detta sätt uttalar sig äfven Frankrike, och det sker med den hofsamhet och oegennytta, som karakterisera den nuvarande politiken. Motsatsen mellan denna oegennytta och hofsamhet å ena sidan samt den egoism och äregirighet å den andra, hvarigenom andra makter låta hänföra sig till våldshandlingar, har för kabinettet i Tuilerierna skapat en situation, som f. n. ger det en ofantlig politisk öfvervigt och ett ;stort moraliskt inflytande, och det skall visa, att det vet att begagna sig häraf till förmån för verldens framåtskridande och sanna frihet.. Afven den sjelfständigare pariserpressen uttalar sig skarpt mot Tyskland. Siecle fäster tyskarnes uppmärksamhet derå, att de genom öfversallet på Danmark utsatt sig sjelfva ör att bli underkufvade. Tyskarne?, säger nämnda tidning, hade tvenne förklarade fiender, nemligen Österrike och Preussen, hvilka tvistade om örverherrskapet; men de åsågo ikgiltigt, att dessa makter förenade sig, ja, de uppmuntrade dem tillochmed genom den alskyvärdaste, mest förblindade politik och gjorde gemensam sak med dem i ett orättvist krig. Nu är ordningen kommen till tyskarne att darra; men som man bäddar, så får man igga. Det har i allmänhet varit af intresse att iakttaga den förändring, som efter hand örsiggått inom de transka tidningarnes hållning uti den dansk-tyska striden. Så länge kampen fördes med noter och förbundsförklaringar, skänkte de den blott en underordnad uppmärksamhet; men då det kom till krig, vaknade dess deltagande för saken, och då Danmark till slut öfvervunnits samt utsatts för sina fienders misshandling, vann lransmännens medfödda sympati för de svagå och undertryckta herraväldet öfver hvarje annan betraktelse. Afven de senaste engelska söndagstidningarne innehålla häftiga angrepp mot Bismarcks politik och fördöma i starka ordalag preussarnes beteende i Jutland. Rörande England och Indien meddelar Köln. Zeit. en korrespondens från London, hvari framställas följande anmärkningar med janledning af det vunna finansiela resultatet: Det är i sitt slag en märkvärdighet. Fem år ha ännu icke förrunnit, sedan Indien blöd