— Säg till mr John Grey, att han kommer hit in, sade domaren. Mina herrar, tillade han vänd mot juryn, jag följer ej precis lagens bokstaf, dä jag tillåter dessa meddelanden, men det förekommer mig högst otroligt, att mr Stephen Grey, som atnjuter så stor och allmän aktning, skulle ha gjort sig skyldig till en sådan stor och olycklig värdslöshet. Det har från första ögonblicket förefallit mig otroligt, och jug anser rätt att höra hvarje vittnesmål, som kan tjena att vederlägga beskyllningen — isynnerhet, tillade han med eftertryck, efter det meddelande, som mr Carlton gjort rörande det ansigte, som han såg eller tyckte sig se doldt nära kammaren, hvarest flaskan stod. Jag erkänner, i trots af mr Carltons tillkännagifna öfvertygelse, att jag ingalunda är öfvertygad om, att detta är ett alster af hans inbillning. Det har kanske varit ett ansigte tillhörigt en dödlig fiende till det olyckliga unga fruntimret, som följt henne till Södra Wennock för att döda henne, och som smugit sig in i huset och smugit sig ut igen, efter att ha utfört sin föresats. j — Med all skyldig vördnad för ert säkrare omdöme, I mr domare, sade en juryman, får jag anmärka, att misstankan, att giftet kommit i drycken, sedan den kommit in i enkan Goulds hus tyckes vederlagd genom den omständigheten, att den — enligt mr Carltons intyg — luktade starktade starkt af giftet, då den kom dit. (Forts.)