Göteborgsposten – 29 juli 1864, sida 1

Article Image
nan söka orsaken till dessa laster. Den kunde t.ex. ara bristande uppfostran: detta vore klander mot kolväsendet; eller bristande religions-undervisning: letta ledde till klander mot presterskapet. Allt detta kulle emellertid fylla volymer. Skulle nu komitten itföra den senare delen af arbetet? eller en utsedd ekreterare? Troligen den sistnämnde. Men då komne man att grunda sina omdömen på en enskild perons. Man ser således att förslaget är outförbart; nen det är äfven skadligt, ty de fattiga skulle säga ! ig sjelfva: ÅIIittills har iatet blifvit gjort för oss, nen nu skall det bli annat aff. Härigenom komme ro i sinnena att uppstå. Den som jemför arbetare)ostäderna sådana de nu äro mot hvad de för 25 år edan voro skulle finna en ofantlig förbättring och lenna hade åstadkommits genom det välbetänkta föreaget utt uppföra arbetarebostäder. Men kommunen ger ej skyldighet att skaffa bostäder åt dem som oflytta, icke heller att skaffa den arbetslöse arbete. För öfrigt bege sig nog de inflyttande från ett sämre ill ett bättre. Hr J. J. Dickson upplyste att vid sista vårmöntringarne med de fattige hade de alla utan undantag förklarat sig belåtna med sitt understöd, hvilket dock för de äldre utdelades lika med under vintern. — Tal. medgaf att en mängd personer, kanske de mest förjente och mest behöfvande, dock icke infinna sig för itt begära understöd. För dylika personer vore tillsyningsföreningen af stort gagn. Stor del af den tunga fattigvården beror på rättigheten för den inflyttade att efter sex månader lägga sig på fattigvården. De talrikt inflyttande yngre arbetarne tränga undan de äldre och förslitna från arbete och bostäder och deraf kommer äfven en del af svärigheteten. Fattigvårdsförordningen har emellertid blott varit i verksamhet några få år och det är således skäl att låta den verka ännu några år tills den blir pröfvad. Hr Hedlund anmärkte att tillsyningsföreningen ej uppsökt de fattiga, utan hade de bettlande blott blifvit hänvisade till densamma. Meningen med komitten hade för öfrigt varit att den skulle verka t. ex. ett år och ha aflönad sekreterare. Den skulle ej gå ur hus i hus utan blott söka samla goda statistiska uppgifter, hvilka leda ganska långt till ett godt resultat. Hvad klandret mott. ex skolundervisningen, till hvilket man skulle kunna komma, anginge, vore det ju glädjande för denna om den blefve upplyst om något misstag som den dessförinnan gjort sig skyldig till. Komitten har ju för öfrigt blott att yttra sig. — För öfrigt höjde sig på den tid arbetarebostäderna, hvilka likväl d:r Dickson sjelf medgifvit af nytta, skulle uppföras samma argumenter som nu mot den föreslagna komitseen. Bostäder vore den enskildes sak, sade man, och vi ha ej rätt blanda oss deri. — Om, och hur frågan om pauperismens afhjelpande kan lösas ville ej tal. inlåta sig på. Många misslyckade försök i den vägen hade förut blifvit gjorda. Det är de som ej kunna få understöd, hvilka bettla, derföre bör detta förekommas och man förekommer derigenom äfven att många fattiga inflytta. Hr E. G. Lindström fann förslaget opraktiskt, önskade att de fattige, som ej kanna intagas på arbetshuset skulle inackorderas för belopp, motsvarande underhållet för ett fattighjon å arbetshuset. Hr J. J. Dickson upplyste att bettlandet under d:r Ch. Dicksons ordförandeskap i fattigförsörjningen till stor del förekommits på det sätt, att enligt med d. v. polismästaren Norin träffad öfverenskommelse, bettlande personer af polisbetjeningen fördes till fattighuset, der de finge uppge sitt hemvist, hvarpå d:r Dickson underrättade fattigvården i den församling der den upptagne var hemma. Tal. hade sjelf sasom ordf. i sattigvarden gjort experimentet en jultid, och dervid hade befunnits att af 37 personer blott 7 varit från Göteborg. Tiggeriet är således ofta blott en spekulation af fattige från andra orter. — Det af hr E. G. Lindström föreslagna inackorderandet utgjorde för närvarande föremål för sattigvärdens allvarliga uppmärksamhet. Hr Philipson biträdde hr Hedlunds förslag mest derföre att hans samvete ej tillät honom att medge det den föreslagna undersökningen skulle försummas, äfven om ej så stora resultater skulle vinnas. Vigtigt är i alla händelser, att det undersökes om ej något kan göras för att förminska pauperismen, som tyvärr alltid åtföljer den framåtskridande civilisationen. Man kan ju anslå en del af bränvinsskatten åt den i komitcen behöflige sekreteraren. Hr Berger biträdde äfven hr Hedlunds förslag. Tillvaron af nöden är erkänd och medför skyldighet att se till hvad som kan göras. De preventiva åtgärderna voro isynnerhet vigtiga. Man kan döma om nödvändigheten af att företaga nagot i saken då mortaliteten blott på den tid tal. vistats i Göteborg stigit med två eller tre procent. D:r Dickson: Den i ämnet mest kompetenta komite, fattigförsörjningsssyrelsen, har sagt, att intet a! hr Iledland framkalladt fall finnes för handen. Hr Philipson: Styrelsen har sagt Lenligt sitt förmenandex. Det är för öfrigt stor skilnad på denna styrelse och den föreslagna komitcen. Hr J. J. Dickson har ju sagt, att sattigvarden blott känner till de futtiga som sjelfva anmäla sig.

29 juli 1864, sida 1

Thumbnail