Göteborgsposten – 29 juli 1864, sida 1

— ——ä—ä— — eslut blifvit uppläst, bestämdes — i enlighet med s7 vad förut blifvit beslutadt — nemligen att kommu-J) alutskylderna skulle inbetalas i tvenne terminer —4. å förslag af hr Philipsson, att bemälde utskylder kola inbetalas ena hälften d. 15 September och anira hälften d. 15 November. Femte frågan: Hr Hedlunds förslag om tillsätande af en komit för undersökning af orsakerna till dauperism härstädes m. m. jemte betänkande af satigförsörjningsstyrelsen föranledde en längre diskusion. Fattigsorsörjningsstyrelsens utlåtande i detta ifseende hade varit afstyrkande, på den grund at proletariatet icke vore svårare här än annorstädes och less tillväxt, ådagalagd genom en jemförande tablå för åren 1860, 61, 62 och 63, ingalunda vore oroanle, hvarförutan en undersökning sådan som hr Hedlund föreslagit skulle gifva ett resultat, hvilket redan förut är alltför väl både kändt och erkändt. Hr Hedlund anmärkte mot detta utlåtande, att han i sin motion aldrig yttrat det förhållandet här vore exceptionelt och sämre än annorstädes. Såsom skäl för en speciel undersökning i afseende på pauperismen framhöll tal. det betydliga antalet betzlande personer som här sinaes. Polisen har här gjort hvad den kunnat, men bettlandet kan ej förekommas, då det gifves ett stort antal fattiga som måste svälta ibjel eller tigga. Felet låge icke heller hos sattigvärden, ty denna har sina bestämda föreskrifter efter hvilka den måste gå. Sålunda gifver den ej gerna understöd åt en familj då mannen lefver. Fall gisvas dock då mannen ej kan underhålla sin familj; och det är förvånande att den då ej svälter ibåel. Exempel på att så har skett torde dock kunna framdragas. Tillsyningsforeningen kan omöjligt räcka till för alla behöfvande. Det finnes de medlemmar af densamma som ha öfver 100 fattiga personer att egna sin verksamhet åt, och i föreningens böcker finnas öfver 1,000 fattiga, familjer och ensamma personer, inregistrerade. Af dessa äro blott omkr. 30 som icke befunnits i behof af hjelp. Det vigtigaste vore att speciel tillsyn egnades åt den fattige. En ensam tjensteman vore härför alldeles otillräcklig, många måste förena sig för ändamålets vinnande. Qvinnan skulle bäst utföra en dylik tillsyn lämpligast: hon undersöker förhållandena uogare, är mera sparsam och är ej, som mannen, redo att då hon ser en nöd som stinger henne i ögonen utkasta stora penningsummor. Denna verksamhet vore af gagn för den förmögnare qvinnan sjelf. — Staden Glasgow hade varit hotad att öfverväldigas af fattigdomen tills de enskilda personer började deltaga i fattigvården. Äfven ur sanitär synpunkt medförde den djupa fattigdomen faror. Om man ser hur de fattige bo, ofta tolf personer och derutöfver män, qviunor och barn, sammanpackade i ett enda kyffe, kan man, äfven om man förbiser, det dessa olyckligas egen helsa deraf måste lida, lätt finna att sjukdomar måste upp. stå i dylika hålor, hvilka sedermera sprida sig till den rikes boningar. Om ock pesten uppslar i den fattiges hydda, så gör den sig lätt till förtrogen gäst äfven hos den rike. — Pauperismen inverkar äfven menligt på den andliga sidan af menniskan, — man behöfver blott erfara den låga andliga utvecklingsgrad på hvilken barnen i Redbergslid stå, för att inse detta, — Tal. fann ej någon tröst deri att det ej vore värre här än annorstädes, då det likväl kunde vara bättre. — Tal. ville ej ingå på de åtgärder som borde vidtagas, men framhöll vigten af förbättrad tillsyn öfver den fattige äfvensom af bättre bostäder. — Besynnerligt nog hade man aldrig förut företagit någon genomförd undersökning af denna samfundsanda. I England hade man en gång gjort början med en dylik undersökning, och man bäfvade då man fick skåda allt det elände som fanns till; men det stod äfven då fram välvilliga menniskor som ville hjelpa. Tal. erkände för öfrigt de moraliska skäl som fattigvårdsstyrelsen frambållit såsom grund för sitt utlåtande. Men det vore ett faktum att det under förflutna vintern funnits en mängd arbetsföra personer som utan sitt eget förvållande saknat arbete. Blir för öfrigt en förut bergad arbetare sjuk, så måste han efter t. ex. två månader pantsätta sina saker, efter ytterligare två månader har han intet qvar. — Hvad den af fattigförsörjningsstyrelsen omnämnda sedliga nöden beträffade, trodde tal., att man ej så obetingadt borde bryta stafven öfver t. ex. en supare. Mången hade blisvit ledd till denna last af förhållandena, och underligt vore att mången, som vore återhållsam i detta afseende, ej blifvit årinkare. Man visar den råe suparen med vämjelse ifrån sig, men ser man inom det vedervärdiga skalet skall man kanske finna saker som väcka det djupaste medlidande. — Det är ej underligt om en medlem af fattigvården blir misantrop, men må han se djupt in i saken, och han skall finna skäl till mildare bedömande. Dr Dickson motsatte sig hr Hedlunds motion, ej af afvoghet mit den fattige, ej derföre att han ansåg det allt vore fullkomligt bestäldt inom sattigväsendet utan emedan medlet vore både outförbart och skadligt. En komite skulle undersöka förhållandet met omkr. 2,000 fattiga personer, först i afseende på deras behof så i afseende på orsakerna till eländet Orsakerna kunna emellertid i tre fall af fyra antaga: vara antingen sedeslöshet eller fylleri. Sedan skull: