Danmark. Den omständigheten, att konseljpresidenten Bluhme uttalat sig bestämdt emot förslaget om en adress till konungen, hvari Slesvigs anslutning till Holstein och förbindelse med konungariket endast genom personalunion förklaras som den olyckligaste lösningen, — den omständigheten bekräftar till en del ytterligare antagandet, att personalunionen skall bli den nye wienerkonferensens käpphäst. Utvexlingen af konferensmedlemmarnes fullmakter egde rum i måndags. Om sjelfva fredsunderhandlingarne förljudes naturligtvis ännu icke ännu något nytt. Dock synas de tyska mellanoch småstaterna, hvilka ha majoriteten i Förbundet, vara missbelåtna med att ha alldeles utestängts från fredskonferensen i Wien. Man bebådar redan en protest från denna förbundsmajoritets sida mot hvarje åsidosättande af dess rättigheter vid den slutliga fredsuppgörelsen. Den rörelse och upphetsning, som framkallats öfverallt i Tyskland genom händelserna i Rendsborg, har ännu icke lagt sig, och man motser med stor spänning de vidare följderna af det sjelfrådiga steget af Preussen att tvinga förbundstrupperna lemna staden och sjelf läta besätta densamma. Tills vidare har förbundsgeneralen derstades v. Hake afsatts d. 24 d:s af sachsiska regeringen från sin befattning som befälhafvare öfver exekutionstrupperna i Holstein. Det är ej rätt tydligt, oin detta steg skall betraktas som ett försoningsoffer och ett betygande af ödmjukhet inför Preussen, eller om han entledigats, derföre att han icke nog energiskt försvarat Förbundets rättigheter. Från Frankfurt berättas, att en högt uppsatt personlighet (hertig Ernst al Coburg eller augustenborgaren Friedrich?) skall hafva yttrat, att Hake borde ha gitvit befallning om, att Rendsborgs portar skulle stängas för preussarne. På samma sätt utta