Göteborgsposten – 28 juli 1864, sida 2

— Uvem tog vara på drycken? Ni. mr Carlton eller den sjuka frun? — Det gjorde jag, ers nåd. Jag ställde den bland de andra flaskorna på chiffoniern i förmaket och — — Fanns der någon annan flaska, som kunnat misstagas för den? — Nej, svarade vittnet. De flesta flaskorna voro tomma, och de voro större än den som drycken var i, och de stå der ännu qvar. — Hade någon tillfälle att röra den flaskan under den tid, som förflöt mellan det ögonblick, då ni satte den dit, och det, då ni gaf patienten in medikamentet. — Det fanns ingen i huset, som kunnat röra den svarade vittnet. Jag var nästan hela tiden efteråt i rummet, och der fanns ingen annan. När jag gick efter den för att ge frun in drycken, lyste mrs Gould mig, och jag är säker på, att den ej blifvit rörd, för chiffoniern är sma och lutande, och jag hade ställt flaskan i ett hörn, och dei fann jag den också. — Var då mr Carlton gången? — Mr Carlton. Ja han gick strax efter det att dryc ken kom; han stannade inte länge, ers värdigheter. — Vittne, jag ämnar göra er en fråga; laga att ni be svarar den riktigt. Det har påståtts, att mr Carlton sag till er, att ni inte skulle ge den sjuka drycken. Är de sannt? — Jag bedpyrar heligt, att mr Carlton inte sagt någo sådant, svarade vittnet förargadt. Mylord — ers värdig lhet — gentlemän af den hedervärda korporationen härom