Göteborgsposten – 28 juli 1864, sida 2

kring, om det vore det sista ord jag skulle säga här i verlden, så skulle jag upprepa, att mr Carlton inte sa ett ord till mig om att jag inte skulle ge henne in drycken. Han luktade på den, som om han ville komma underfund med hvad den bestod af, och han hällde en droppa på fingret och smakade på den och sa,, att den luktade af mandelolja; men det är idel osanning att säga, att han su till mig, att jag inte skulle ge henne in den. Han säger, att han sagt till mrs Crane, att hon inte skulle ta in den, men jag kan försäkra, att han inte sa något sådant till mig, och det gjorde inte heller hon. Domaren hade låtit henne ge luft åt sin harm. På hans ytterligare frågor beskref hon hur hon räckt den sjuka medikamentet, som denna sväljde efter att ha sagt: det luktar likt körsbärspastej. — Innan vi hunnit se oss om, tillade sköterskan, var hon död. Ack, stackars, unga fru! Jag skulle gerna vilja komma åt dem, som slagit i giftet. Mrs Pepperfly höjde, hänförd af sympati för den döda eller af vrede mot mördaren, sina händer och skakade dem. Ringarne på galoscherna klingade mot hvarandra, och från paraplyn strömmade vatten ånyo då en af rättsbetjenterna fattade hennes händer bakifrån och hviskade en förbannelse i hennes öra. (Forts.)