att de ansågo dessa vigtiga personligheter för lefvande kuriositeter, tillhörande ett kringresande menageri. Sedan liket besigtigats vadade de tillbaka till Röda Lejonet, och förhöret började. Vittnesmålen anföras ej ordagrannt, emedan detta blott skulle bli onödiga upprepanden, som skulle trötta läsaren. Den första svårigheten, som framställde sig, var frågan rörande den unga fruns tillnamn. Detta kunde ingen uppgifva; hennes linne, hette det, var märkt blott med ett stort C, begynnelsebokstafven till namnet Crane. Några ansågo sannolikare, att det var initialen till hennes dopnamn — Caroline eller Charlotte — men detta kunde omöjligen afgörus. Hennes koffert och arbetslåda hade blifvit ransakade af vederbörande myndighet, men intet hade upptäckts, som kunde antyda hvem hon var; ingen papperslapp uppgaf hvar hon förut varit bosatt eller hvarför hon kommit till Södra Wennock. Mrs Fitch, värdinnan på det Röda Lejonet, sade hvad hon visste om det främmande fruntimrets ankomst med omnibusen föregående fredag, äfvensom att hon rådt henne att hyra mrs Goulds rum. Mr Stephen intygade, att han kallats till henne samma afton, innan barnets födts, att hon sedan befunnit sig efter omständighetna mycket väl, och att detta varit förhållandet ännu kl. sju måndagsafton, då han såg henne sista gången föro hennes död. Mr John Grey och mr Brooklyn från Stora Wennock, som tillsammans cbducerat henne, intygade att hon dött af gift, neml. af blåsyra. För öfrigt uppgåfvos af vittnena andra detaljer, som ej behöfva anföras här. Domaren hade satt i fråga huruvida mr Stephen Grey