Göteborgsposten – 27 juli 1864, sida 2

: : — ——7—7 ner i London och frågat dem, om de ej händelsevis kände, något rörande henne. Han tycktes böjd att behandla mrs, Pepverfly sträft, och tycktes nästan tvifla på att hon varit nykter då tilldragelsen inträffade. ; — Mrs Pepperfly, det är högst besynnerligt, att icke frun sade er, det jag förbjudit henne att förtära drycken. Jag kan knappt tro, att hon ej sade er det. Och likväl! gaf ni henne den. I — Jag kan svära på bibeln, att hon icke sade det ringaste ord till mig mot att ta in drycken, svarade mrs Pepperfly, som knappt visste om hon skulle bli ond eller gråta öfver beskyllningen. Tvertom! Hon ville dricka den strax efter det hon ätit hafresoppan, stackare, och hon skulle ha gjort det, om jag låtit henne göra det. Mr Carlton spände sina ljusgråa ögon på qvinnans ansigte. Är ni säker på att ni minnes alla omständigheter riktigt klart? Mrs Pepperfly förstod insinuationen och harmades öfver den. — Jag minns dem lika klart som ni, sir. Och jag tackar Gud, att jag, åtminstone hvad den olycksnatten anbelangar, inte har något på mitt samvete. Om det vore samma förhållande i qväll, så skulle jag, då jag inte kunde veta hur det skulle slå ut, anse det för min pligt att ge henne drycken liksom jag gaf henne den då. — Men det förekommer mig mycket besynnerligt, att hon ville dricka den.