Göteborgsposten – 27 juli 1864, sida 2

Men Judith, det finns ännu några, som ej anse honom brottslig. — Jag, till exempel, svarade hon. — Ja, Judith. Jag — Gossen teg en liten stund. Derefter lutade han sig hastigt framåt och hviskade något i hennes öra. Hennes bleka ansigte purpurfärgades, medan hon lyssnade, och hon höjde bedjande sina händer, i det hon försökte hejda honom. — Ts, ts, mr Grey. Tig, sir. — Jag skulle icke ha något emot att säga det högt. — Jag ser hellre att ni säger det högt än att ni säger det till mig. En paus inträdde. Frederick Grey kastade hufvudet bakåt, som han gjorde, när något gjorde honom missnjöd, och hans ansigte fick ett djerft och beslutsamt uttryck, som kom Judith att frukta, att han skulle säga högt för andra hvad han sagt henne. Hon bytte hastigt om samtalsämne. — Det blir väl undersökning, sir. — Undersökning! Det skulle jag nog tro. Om det någonsin var skäl, att begära undersökning, så är det här. Om utslaget blir riktadt mot min far, så är det min skull. Och nu beskref han hur han torkat spindelväfvarne af burken. (Forts.)