Ä i oenighet medan de voro ombord på båten Freden liggande i Stora hamnkanalen utanför Gumpertska bokhandeln. Båda voro ötverlastade. Under grilet sattade skepparen Helgesson tag i Olausson, hvilken dervid tog skepparen om halsen och stötte honom baklänges, genom hvilken rörelse båda bragtes ur den jemnvigt de i ruset hade qvar och föllo i vattnet. Straxt vid sidan af Freden låg en hemforarebåt och det var emellan dessa båda som de stridande söllo, så att ätven om de kunnat simma hade det icke varit så gifvet att de lyckats rädda sina lif. De omkommo nu utan att det vidare hördes ett ljud ifrån dem. En i deras sällskap varande besättningskarl på Freden vid namn Hansson, fvensom en annan karl som befann sig nere i skansen, men på Hanssons rop skyndade upp, sökte väl att rädda dem, men detta var naturligtvis omöjligt, då de ej ens kunde få syn på de båda drunknande. Följande morgon upptogos liken som qvarlågo i vattnet på ungefär samma ställe der de omkommit. Båten Löfvendahls hela besättning utgjordes af de båda numera drunknade karlarne och man har följaktligen telegraferat till Helgessons hembygd, på det att någon af slägtingarne måtte hitkomma och taga hand om båten. Handflutet lik. Af fiskare från det i närheten af Marstrand belägna fiskläget Åstol infördes sistl. Måndag till Marstrand ett å skäret Stattopperna ilandflutet lik efter en mansperson, som synbarligen i flera månader legat i sjön. Liket var iklädt stortröja, väst, en blå och en hvit skjorta, innanför dessa en sticktröja och närmast inpå kroppen ett grått pelsverk, samt påhade korderojsbyxor och stöflor. På ett finger å venstra handen satt en guldring, å hvars inre sida läses: 1854. Slämcke .... (det öfriga otydligt). För öfrigt unnos icke å liket papper eller annat hvarigenom upplysning kunnat vinnas om hvem den skeppsbrutne i lifstiden varit. Bergadt fartyg. Kapten C. F. Höglund sr har i Kattegat funnit och till Klippans hamn infört ett skonertfartyg, som ötvergifvits af besättningen. På fartygets akter finnes måladt ordet Arken? och å storluckan norska vapnet samt orden Rorsk eiendom 34 CL inbrända; i samma luckas akterkant inbrändt R 39 y2 med kongl. krona öfver. Fyndet har inrapporterats till Hamnbevakningsuspektionen härstädes. Iudustririddaren Bergman-Lundgren. 0 mändagens A. B. läses följande referat af bolisransakningen med denne äfventyrare: Med förre kyparen Pehr Waldemar Lundgren ingisven att på sednaste tiden ha begått icke mindre in fem stölder och misstänkt för en sjette, hölls i lag uti poliskammaren åter ransakning, dervid Lundzrens djershet och förslagenhet såsom tjuf tydligen ades i dagen. Så har han, bland annat, bjudit ett par ifrån Ladugårdsgärdet hemkommande beväringsvuglingar, dem han dock icke förut var bekant med på punsch och sedan lockat dem till Adolf Fredriks org, der han, då de somnat, bestulit dem, den ena vå hans fickur, den andra på en urkedja; vidare hos en urmakare, då denne var utgången och verkstaden mellertid eftersägs af en jungfru, tillgripit ett guldur, inder det han, sägande sig vara känd af mästaren, vedt att få se på klockor, för att köpa en sådan, och lervid gifvit sig så god tid att åter ordna de tdtagna uren, att stölden icke genast märktes; amt slutligen på ångfartyget Wadstena, med hvil-et han följt ifrån Bergs slussar till WenersOrg, straxt före ankomsten till nämnde stad der jan gick i land, under uppgift att bese staden, men edan försvann, ur en i försalongen hängande rock illegnat sig en plånbok med inneliggande något öfver 80 rdr. Denna stöld hade väl skett bitt da om morsonen, medan alla ännu sofvo, men på qvällen hade lan varit mycket angelägen om att alla fönstergardierna blefvo fördragna, så att det skulle vara mörkt rummet. På fartyget hade han dessutom kallat sig 3ergman och uppgifvit sig vara brorson till en af kapenen känd person i Göteborg, samt derföre, försäkJe EA 0pÄU A — —F-t — — — — Ä t amn—.