Göteborgsposten – 25 juli 1864, sida 2

Margherita, natten mellan d. 13 och 14 d:s. Tidningen angaf dock hvarken fartygets namn eller expeditionens numeriska styrka, ej heller destinationen. Gazetta di Torino dementerar bestämdt denna notis, men tillägger, att några garibaldister afrest, men till Garibaldi på Ischia. Härmed må nu vara huru som helst, säkert är dock, att någon sorts rörelse förehafves i Italien. Följande proklamation har blifvit utbredd på Dalmatiens och Istriens kuster: Istrier och Dalmatier! Till eder, tappra innevånare å Adriatiska Hafvets ötsra kust, till eder, som förr på hafven förde S:t Marci standar, till eder vädjar nu det insurgerade Italien med ropet: lefve Victor Emanuel! För att omorganisera och snabbt fullborda det nya italienska konungarikets flotta, så att hon motsvarar behofvet och kan samverka till det stora fäderneslandets fullständiga befrielse, behöfver man så snart som möjligt talrika och goda matroser. Istrier och Dalmatier! Då det gäller, att bilda det eniga Italiens flotta, hafven j lika mycken rätt att skynda till, som ligurierna, toscanarne, neapolitanarne, sicilianarne. — Det är för eder äfvenledes en pligt, ty detta haf, som är en gemensam arfvedel, bör ändtligen öppnas för ömsesidiga förbindelser emellan bröderna, och det bör ej längre fördraga det kränkande skådespelet af italienska fartyg och italienska sjömän, kommenderade på ett språk, som ej är deras, hvilket ej är detsamma, som förr under. det bevingade lejonet förde edra fäder till så många segrar. Istrier och Dalmatier! Ett stort antal af edra bröder kämpar redan under Victor Emanuels ärorika fanor; ett stort antal har redan betalt sin blodsgärd åt frihetens sak och höljt sig med ära. Följen deras föredöme och skynden att erbjuda edra starka armar, edert okufvade mod och eder sjomannaersarenhet åt de italienska fartygen. Det är Venedig, som beder er derom, en gång edert Venedig, som ännu suckar efter befrielse från det främmande oket och tröstar sig med det ljufva hoppet, att få se eder först bestiga de hundrade oarne, för att der för alltid plantera den trefärgade fanan. Venetianska lagunerna, 1864. Tidningen Italia, som reproducerar denna proklamation, tillägger, att den gunstigt emottagits af de dalmatiska och istriska befolkningarne. De senaste underrättelserna från Amerika tyckas vara allt annat än gynnsamma för nordvapnen. I en berättelse från Newyork af d. 9 d:s heter det, att sydtrupperna besatt staden Frederick i Maryland och att nordtrupperna dragit sig tillbaka öfver Manocaceyfloden. Sydgeneralerna Ewells, Brechenridges och Rhodes kårer stodo då allesammans på nordliga stranden af Potomacfloden. Guvernören Seymour hade befallt, att milisen skulle ökas med en utskrifning af 75,000 man. i I ett senare telegram heter det, att nordgeneralen Wallace gjort ett försök att mota den inträngande sydstyrkan, men efter en åtta timmar batalj måst draga sig tillbaka för den segrande fienden. Besanna sig dessa uppgifter, finnes det skäl att tro, att en ansenlig sydstyrka i närvarende stund svärmar omkring i Maryland, kanske redan framskjutande sina förtrupper mot Nordens nu ånyo hotade hufvudstad, under det Grant nödgas med sin arme ligga overksam utanför Petersburg, hejdad af sydgeneralen Lee och den tropiska, osunda hettan i förening. Newyorkerkorresp. i Noniteur säger härom: Det är tydligt, att 30,000 man djerfva veteraner, hvilka kommenderas af en sådan general som Ewell, kunna under sådana omständigheter, om än icke intaga Washington genom en coup de main, dock bringa staden i en kritisk ställning, ödelägga de talrika platser, som utgöra dess förstäder, förstöra dess magasiner, hvilket de förmodligen redan gjort vid Harpers Ferry, afskära förbindelserna till lands med trupperna vid Richmond och isynnerhet utöfva en ansenlig moralisk tryckning genom sin närvaro utanfor portarne till Nordens hufvudstad. Senare Post. Under afvaktan på hvilken utgång förhandlingarne skola taga i Wien, öfverraskar 27 2 ee