Göteborgsposten – 22 juli 1864, sida 2

sköterskan märkt det, och hon siger, att hon hade den i det undra ruumet, ända tills hon räckte den åt henne. — En annan sak är detta, anmärkte mr Carlton; om gift blifvit blandadt i drycken, sedan den kom hit, hur kundee den då lukta deraf då den kom? — Det är det besynnerligaste i hela saken, att drycken luktade af gift, när den kom hit, ropade mr Stephen Grey. — Nej, invände hans bror, det är icke besynnerligt att det luktade af gift, om det var gift i det; det, som jag ej kan begripa är huru giftet kunde komma i och när det skedde. Om man ej tar det tragiska slutet i betraktande, så blir ändå hela historien mystisk. IIVem var hon? Hvar kom hon ifrån? Hvarför kom hon hit, hon, som aldrig förr varit här och icke kände nagon menniska här? Och hvad hon tycks ha varit ung! Hon såg också mycket ung ut. Ansigtet var ljust, blekt och ljuft att se, och det omgass af bruna, i guld skiftande lockar. I första ögonblickets bestörtning hade mrs PeppertHy ryckt af henne mössan och håret var utslaget. Hennes mun var öppen, och de vackra perlhvita tänderna syntes. De suckade, då de sågo på henne. — Må hennes själ ha funnit ro! sade presten half: högt, i det han för ett ögonblick lutade sig öfver henne, innan de aflägsnade sig. Mr Carlton qvarstannade längre än de öfriga. Han sökte sjelf i hennes koffert, under det sköterskan lyste honom, men deri fanns ingen upplysning rörande den aflidna. Der fanns blott kläder — icke ett kort, icke en pap