Göteborgsposten – 22 juli 1864, sida 2

och han tog den skål, hvari hafresoppan varit samt flaskan. berpå tog han ljuset och började se sig omkring i de begge rummen; endast han sjelf visste hvarför han gjorde det eller hvad gagn detta kunde vara al för undersökningen. Man gick ut med ljuset pa svalen och betraktade den noga, stirrade uppåt väggarne och närmade ansigtet intill fönstret, hvarigenom månan sken så klart. Är det en dörr? frågade han plötsligt. Utan att afvakta svar sick han till motsatta sidan af svalen och öppnade en dörr. Väggarne hade marmorerats för att se ut som gra marmor och dörren var också marmorerad på detta sätt. Den sag ut som ett stycke af muren, och enda afbrottet bildade en nyckel, som satt i ett I nyckelhål. Det var denna nyckel, som ådragit sig sergeamens skarpa blick. — Det är bara en skrubb, der jag har qvastar och diskbaljor, sade mrs Gould, som stod skälfvande på det öfversta trappsteget och höll sig vid räcket. Hon sade sannt. Det var en mycket oskyldig skrubb soch der fanns endast ett par qvastar och en balja. Sedan Wwastemamnen förvissat sig derom, stängde han dörren smnen mr Carlton, som först uu upplystes om skrubbens sgmmn insåg straxt att egaren af det ansigte, som har I IDA I Å ! tidigare på aftonen sett så nära densamma, hade kunna gömma sig i den — så framt icke detta ansigte var et alster af hans inbillning. Mr Carlton kunde icke uträtta mer, och han gick si väg, men ansigtet föresväfvade hans tankar, när han gicl