Göteborgsposten – 22 juli 1864, sida 1

för ett hastigare genomförande af redan sattade beslut angående ordnandet af dess skolväsen, och dels för skolväsendets fullständi gande. Med allmän rörelse och djupaste tacksamhet uttryckte kyrkostämman sin erkänsla för dessa storartade gåfvor, och antog enhäl ligt vilkoren, i hvilka den såg hr brukspatron Dicksons omsorg och nit för det uppväxande slägtets sanna väl. — Tvenne prydliga skolhus komma nu att uppföras och förses med tullständig undervisningsmateriel inom 15 månader efter det besluten vunnit laga kratt, det ena vid kyrkan, det andra i södra socknen, och lörses med ganska betydliga jordland för barnens undervisning iträdgårdsskötsel, trädplantering och skogsodling, hvilka anläggningar till tull verksamhet brukspatron Dickson äfven lofvat att bekosta utan forsamlingens betungande. — Man kan med visshet. antaga att denna hr Dicksons uppoffring tör Askims församlings skolväsen beloper sig till 6,000 rdr. Lyckligt det samhälle, som får åtnjuta en sådan välvilja och liberalitet! Och ära och pris åt en sådan välgörare! Det bör icke heller förtigas, att vid samma stämma hemmansegaren Petter Håkansson i Ambjörnhagen skänkte tomten till södra skolhuset, och sålde det betydliga jordlandet till detsamma för ett underpris, atvensom att hemmansegaren Carl Johan Sandberg i Skintebo skänkte både tomt och jord till det redan uppförda, i socknens midt belägna skolhuset, för hvars utvidgning och törskönande brukspatron Dickson förlidet år skänkte 500 rdr utom dyrbara kartor för undervisningen. En industririddare. Redaktionen har från befälhafvaren å en af de kanalångbåtar, som besörja trafiken mellan Stockholm och Göteborg, erhållit följande berättelse: Den 5 i denna månad infann sig vid Bergs station en passagerare ombord å mitt förande fartyg och anhöll att få medfölja till Göteborg. Han uppgaf sig heta Bergman, och försäkrade att en hans farbror, bosatt i Göteborg och för mig väl bekant, skulle vid fartygets ankomst derstädes infinna sig och erlägga passagerareafgiften. På grund al min bekantskap med den uppgisna sarbrodren beviljade jag denna hans anhallan. Då fartyget kl. 2 på morgonen d. 6 anlände till Wenersborg uppkom nämnde passagerare ur lörsalongen der han haft sin plats och gick i land, dervid yttrande till styrmannen som stod vid landgången: fartyget går ju ej före kl. 4, man har således god tid att bese staden. Straxt derefter uppkom en annan passagerare ur försalongen och anmälde för mig att han mistat sin plånbok med inneliggande 10 st. tioriksdalerssedlar samt 93 st. enriksdalerssedlar, alla af Rikets Ständers Bank, hvarifrån de tva dagar sorut blifvit uttagna och för den skull voro alldeles nya och liggande i numrerad sohd. Jag skickade genast efter en polisbetjent lör att rapportera händelsen. Min besättning sändes omkring i staden lör at: observera ofvannämnde Bergman, som juag ansåg vara den sannskyldige upphossmannen till stölden, och sjell gock jag till gästgifvaregå den för att höra om han der möjligen varit synlig: men allt sförgå!ves, manner stod ej att finna. Sent omsider ankom polisbetjenten till fartyget och emottog der af mig en skriftlig rapport om händelsen, jemte signalement på den misstänkte personen, som var omkr. 20 år, c:a 53 fot lång, spenslig till växten med mörkt hår och ett stort är på venstra sidan af halsen samt iklädd svart bonjour och ljusa byxor. Mina misstankar besannades, då e) mannen återkom till fartygets afgång som egde rum först kl. 45 i st. s. 4 s. m. Tjufven har ännu ej blisvit gripen, ehuru han lärer flera dagar ha vistats i Uddevalla, der han visat sig ha fullt upp med penningar, antagligen de stulna, enär dervarande persuner observerat att kassan uteslutande bestått af splitternya sedlar i nummerföljd. Min anhållan vore nu den, att Red. godhetsfull: torde genom sin tidning icke allenast varna allmänheten för nämnde industririddare, som måhända äfven i Uddevalla visat sitt begär till sin nästas egendom, utan äfven påpeka den tadelvärda lojheten hos Wenersborgs polis eller rättare polisen i allmänhet, ty straxt vid ankomsten till Göteborg inlemnades till polisen derstädes en rapport om saken. Kl. half 4 på morgonen lemnades rapporten af mig till polisbetjenten i Wenersborg, men han lärer ej uppsökt dervarande fiskal och för honom anmält saken förrän långt fram på morgonen, sedan enne var uppstigen. Fiskalen å sin sida tyckes ej heller ha ifiat mycket för saken, då han ej ens brytt sig om att underrätta