Göteborgsposten – 22 juli 1864, sida 1

— Jag vill helst bli inne, mr Carlton, sade han dristigt. Finns det något skäl, hvarför jag icke bör bli qvar; Mr Carlton tvekade. Gossens djerft uttalade ord hade I föranledt de tre herrarne vid sängen att vända sig om. o Det var tydligt, att mr Carlton ville att han skulle gå ut, men det var lika tydligt, att läkaren ej visste huru han skulle förmå gossen dertill. — Kan man lita på hans tystlåtenhet? frågade han de begge bröderna. — Fullkomligt, svarade mr John Grey, som ej kunde inse hvarför hans brorson skulle utvisas. Mr Carlton stängde dörren och närmade sig åter de öfriga. — Mr Stephen Grey, sade han, har yttrat misstankar lom mord, började han, men finnes här någon giltig grund I för en sådan förmodan? Jag fr dan ni känner bättre de qvinnorna än jag. Om en af dem eller begge — — Bevars menniska! afbröt mr Stephen Grey med sin vanliga liflighet. ni tror väl icke att jag misstänker Imrs Pepperfly och den gamla enkan? Pepperfly har sin skötesynd, dryckenskapen, och enkan är ridd och sjäpig, men ingendera skulle vara mera istånd att begå ett mord än ni eller jag är. Hvad tänkte ni på, mr Carlton? — Ursäkta mig, svarade mr Carlton. Det var blott en slutsats, som jag drog af er egen anmärkning. Jag har visst ingen orsak att misstänka dem, men ingen annan har omgifvit denna fru. ågar så, mina herrar, eme