Göteborgsposten – 22 juli 1864, sida 1

sin blessyr — han har träffats af en kula straxt nedanför höften och hans tillstånd är utan all fara — blef således skiljd från sin vän. Boldt lyckades etter många vedervärdigheter hjelpa sig fram till ett i hast till lasarett inrättadt hus i Nörre-Sundby och hade ej legat der mer än en qvarts timma, då Ekström i medvetslöst tillstånd dit inbars. Då B. såg sin olycklige vän, brast han ut i tårar och ett par af byns damer, hvilka voro behjelpliga vid de sårades vård, skyndade till B. tör att erbjuda honom sin hjelp, alldenstund de förmodade att hans tårar härledde sig trån de kroppsliga smärtorna. B. pekade då på sin stackars vän och de ömhjertade qvinnorna lofvade taga hand om Ekström och egna honom all den vård som hans tillstånd erfordrade. Såsom tillhörande antalet af de lättare sårade blef Boldt samma dag på aftonen som täktningen egt rum förd från Nörre Sundby till Köpenhamn och han erfor således intet om sin stackars vän förr än ett par dagar efter underrättelsen om hans död ingick. B. omtalade äfven med djup rörelse det sorgliga öde som drabbat löjtnant Betzholz, hvilken varit kompaniets chef och gjort sig högt älskad at sitt tolk. Innan jag afslutar detta vill jag endast nämna, att jag förnummit, det sergeanten Ilernemann, den omtyckte skarpskytte-instrukrören från Göteborg, hvilken, efter hvad jag hört uppgifvas, af sina anhöriga antagits vara död, lär i allsköns välmåga befinna sig på Fyen, hvarest han har kommandot öfver den afdelningen som öfvervakar hästarnos gräsbete. På tal om svenska frivilliga kan jag berätta att jag här gjort bekantskap med kapten A. W. Möller, hvilken varit svenskarne till så stor nytta här. Den utmärkt humane och hjertlige mannen har haft och har fortfarande otroligt mycket besvär med och för de frivilliga, hvilka i honom funnit den pålitligaste och punktligaste kommissionär och hjelpreda. Men så taga de också hans hjelp i anspråk så att det förslår. Hr M. yttrade bland annat: rjag har ej haft så litet bråk med att emottaga och söka anställning för alla de svenska frivilliga, men jag bereder mig på att få tiodubbelt att sköta när alla de, som lyckligt och väl kommit helskinnade ur kriget, skola hem igen. Hr M:s med uppoffrande af både tid och penningar törbundna mödor och besvär erhålla så mycket högre betydelse, som han gjort allt uteslutande at intresse för saken och utan att räkna på någon ersättning, hvilken i dylika fall ej så sällan plär vinnas blott och bart i form at otack trån dem, hvilka man stått till tjenst. Kl. 12 i dag ingår den genom öfverste Kauffmann på fjorton dagar atslutade vapenhvilan. Skall densamma komma att följas af tred, och hvilka vilkor och uppoffringar skola danskarne i så fall nödgas underkasta sig, eller skola fientligheterna kl. 12 på natten d. 31:ste dennes åter utbryta? se der de trågor man här nu allmänt gör sig, Den närmaste framtiden kommer att besvara desamma. J.