Göteborgsposten – 22 juli 1864, sida 1

få döda? Detta kan icke sägas ännu, men säkert är, att mr Carlton hyste en djup fasa för det skugglika ausigtet — en fasa, som genom sin dunkelhet och obestämdhet endast blef ännu starkare. Den var i sanning dunkel. Mer än en gång mirkte han, att han då för tillfället trodde — ja, nästan önskade, att det ej vore något annat än en öfvernaturlig andeuppenbarelse. VII. Burken med spindolväfvarne på. Hvad skulle nu göras? Hur skulle de bete sig, för att afslöja den rysliga hemligheten, såsom mr Ste hen Grey föreslagit. Den var alldeles ofattlig. Den aflidnas gestalt låg stilla och orörlig på sängen och de undrande herrarne stodo omkring den. Liikare komma att bevittna besynnerliga företeelser i menniskolifvet, såsom dessa framträda under vandringen mellan vaggan och grafven, men dessa trenne doktorer, som voro närvarande, måste erkiinna, att af alla besynnerliga tilldragelser, som förekommit i deras lif, var denna den besynnerligaste. Mr Carlton lemnade den plats han innehaft vid sängens långsida, öppnade dörren och vinkade åt de begge qvinnorna att gå ut. Likaledes vinkade han åt den unge Frederick Grey; men gossen, som stod vid väggen, rörde sig ej ur fläcken.