Göteborgsposten – 21 juli 1864, sida 2

läst hvad som stod i Åthe Lancet för förliden vecka on det olyckliga misstaget. Ni vet hvad jag menar? Mr Grey nickade. — Och innan jag gick, bad jag mrs Crane att icke förtära drycken, innan hon hört vidare af mr Stephen Grey På hemvägen sökte jag mr Stephen, men han var icke hemma. Hade han sagt att allt var såsom det skulle, had jag blifvit lugn; men misstag ha inträffat så ofta på senartider, att likare bli misstänksamma. — Det är sannt, biföll mr Grey. — Jag vill blott tillägga ett par ord, fortfor mr Carl ton. När jag fann, att mr Stephen Grey var ute, gick ja; hem och blandade en kalmerande dryck och ämnade mir hit med den, då ett bud kom och bad mig ofördröjliger besöka en patient. Denne bor så att jag skulle passer: dess hus på vägen hit, och jag skyndade mig så mycke som möjligt, men — som ni ser — kom jag ända fö sent. Mr Carlton pekade på sängen, i det han sade de si sta orden. Frederick Grey, som stått bredvid, ifrigt lyss nande, närmade sig honom. — Har ni den drycken med er, sir? — Det har jag naturligtvis, svarade mr Carlton, son det tycktes missnöjd med gossens opåkalladt stolta oc! tvära ton. Här är den, tillade han, i det han tog dei upp ur fickan. Ni finner ingen blåsyra i den. Frederick Grey tog den lilla flaskan, drog ur korken luktade och smakade på drycken, alldeles som mr Carltoi luktat och smakat på den andra drycken.