Göteborgsposten – 21 juli 1864, sida 2

Danmark. Notisernas mängd från broderlandet skall märkbart minskas, åtminstone för någon tid, sedan nu fredsunderhandlingarne äro å hane och afgörandets skådeplats förflyttats från de med krigets förödelser hemsökta trakter till diplomaternas gröna bord i Wien. Hvad som egt och eger rum vid detta senare, derom äro vi ännu i okunnighet. Det ena barocka uppslaget dukas upp efter det andra i de resp. tidningsorganerna, men skulle man tro på all detta, skulle man befinna sig i ett kaos, der allt låge hopgyttradt om hvartannat, huller om buller. Det enda man nu vet är, att vapenhvilan de facto inträdt, att blockaden i går upphäfdes och att förhandlingarne om fredspreliminärer redan inledts under auspicier af Frankrikes kejsare. Men man vet ätven, att tyska trupperna fortfarande hålla ätven Jutland besatt, att all samfärdsel mellan denna provins jemte hertigdömena och konungariket Danmark är hämmad, att man redan gjort början med postverkets i Jutland organisering som tyskt och tydligen skall sedan fortsätta med äfven andra grenar af administrationen. Om ock en fred skall bli möjlig, är det likväl säkert, att de tyska anspråken skola bli så förmätet tilltagna, att det nationala partiet i Danmark nog kan ha skäl att hålla danska solkets ögon öppna och två sina händer för hvad som stundar. Exkonseljpresidenten Monrad har redan inom riksrådet ställt sig i opposition mot den nya danska regeringen. Det är föga troligt, att han, som mäste bättre än någon annan känna den verkliga ställningen, skulle i denna stund utfärda ett sådant varningsrop, om han icke befarade att på och i grannskapet af Danmarks tron planer äro å bane, hvilka med allt fog kunna väcka berättigade farhågor. Emellertid behöfver Dan mark fred, det kan ej bestridas, och Tyskland längtar i sjetva verket ätven efter en sådan. Men vill väl Preussen verkligen fred:i,r, Jt):jt? —