Göteborgsposten – 21 juli 1864, sida 1

argad var litet stråf — såg lugnt på enkan. Liksom Judith Ford tyckte han alls icko om rädsla och sjå ghet. Hun var lång till vexten och hade örnlika drag samt mörka, skarpa ögon. — Hvad är det, som kommer att kosta oss lifvet, mrs Gould? Våra nerver kanske? — Hvar är mr Stephen, sir? 0, sir, hon är död. Och det är drycken, som mr Stephen skickade i qväll, som har dödat henne. — Hvem är död? frågade mr Grey förvånad. Hvilken dryck? Hvad är det ni talar om? — Den frun, som mr Stexhen besökt i mitt hus, sir. Han skickade henne en sömndryck i qväll, och der måste ha varit gift i den, för hon dog så snart hon sväljt den. Jag menar det unga fruntimret, mrs Crane, sir, tillade hon, när hon märkte att mr Grey icke begrep henne. — Död! sade han. — Stendöd, sir. Mr Carlton sade, att det var bist, att jag gick efter mr Stephen Grey. Han är der med mr Lycett. Mr Grey stängde sin dörr och gick in i sin brors hus. Fredrik Grey kom emot honom i förstugan. — Är din far hemma? — Nej, men jag tror, att han kommer snart. Jag vet likväl icke hvar han är. Vet ni, onkel John, att vi fatt bref från mamma i qvall. — Vet du om han blandade en dryck åt mrs Crane i qväll? fortfor mr Grey, utan att säga något rörande den