Göteborgsposten – 20 juli 1864, sida 1

— Är det du, Juditt? ropade mrs Crane. Värker ditt ansigte ännu? — virken har saktat sig lite, var Judiths svar. Mr Stephen Grey sade också, att det skulle bli bättre, sedan ansigtet börjat svullna. Jag kom hit för att fraga om jag kunde vara er vidare till tjenst i qväll. — Nej tack, ingenting mer behöfs. Skötorskan kommer väl snart med hafresopan. Nåär du gar ner, kan du säga henne, att jag vill dricka den när som helst. Det skall bli godt för dig att få lägga dig. — Ja det skall det, uppriktigt sagdt. Det är tröttsammare att ligga och vända sig om i pligor, som jag gjorde i natt, än att sitta uppe. — Och de begge föregående nätterna satt du uppe, Judith. Jag glömmer det icke, om än du gör det. — Ack, det betyder ingenting. Det är minsann vil, utt ni inte behöft att man vakat merhos er än som su. Många behöfva det. — Jag! utropade mrs Crane gladt, jag tror icke att jag behöfde ens att man vakade de nätterna. Jag är så bra som jag möjligen kunnat vara, och det sade också mr Carlton för cen stund sedan. Jag skulle gerna vilja stiga upp i morgon. Judith skakade på hufvudet i det hon sade något om att det vore if — Om ni vill vara stilla ett par dar, så blir ni desto förr frisk. Nu kom mrs Pepperfly in med ett brinnande ljus ena handen och en bricka med en skal hafresoppa på ör vägsamt. —. —.