Göteborgsposten – 20 juli 1864, sida 1

i eu såspanna, när ett härdt, hastigt slag på köksfönstret hördes. Begge sprutto till och skreko; enkan släppte sitt glas och sin tesked på bordet, och mrs Pepperfly höll på att släppa ljuset i säspannan. Och dock hade de kunnat veta, om de reflekterat ett ögonblick, att det var Judith som knackat, då hon ofta, när hon kommit från det andra huset, tillkännagifvit sin ankomst på detta sätt. Det var Judith. Och hon skrattade åt dem, när hon kom in i köket från gården. — Hvad du är narraktig, som kommer och skrämmer folk på det sättet, ropade enkan harmset. Man skulle kunna tro att du vore ett barn. Kan du inte komma hit in hyggligt och stilla? — Det var så roligt att se er hipenhet, ropade Judith. Jag har ondt i ansigtet och skall gå och lägga mig, tillade hon ändrande sin ton, men jag tänkte att jag kunde först titta in och fråga om mrs Crane behöfde mig. Hon sofver vil? — Inte ånan, för mr Carlton gick nyss ifrån henne. Du kan gå upp och fråga henne. Det var mrs Pepperfly, som sade detta; enkan var ännu förargad. Mrs Pepperfly var belåten med Judith, emedan denna besparade henne mycket besvär och omtanka, som eljest tillkommit sköterskan. Judith gick upp. Hon var mycket trött, emedan hon suttit uppe tvenne nätter, och fast hon legat den sistförflutna natten, hade hon i följd af sin ansigtsvärk icke sofvit mycket. Hon fick alltid känning af denna värk när hon blef förkyld.