Göteborgsposten – 19 juli 1864, sida 1

— Om det gör? kan ni icke lukta det sjelf? sade han och drog åter ur korken som han satt i samt höll flaskan nära henne. — Sir, jag har snufva, och när jag det har, kan jag inte lukta det ringaste, Läkaren fortfor att sysselsätta sig med drycken och luktade på den. — Hvarför har Grey gifvit henne detta? anmärkte — m . han halfhögt. Tag den, sköterska, tillade han, hon skall ta in den innan hon somnar i qväll. Efter att ha sagt detta, gick han åter in i sängkammaren, och mrs Peppersfly satte flaskan på chiffoniern der andra medikamentsflaskor voro uppställda. Sedan stack hon hufvudet inom sängkammardörren. — Ingenting för närvarande, svarade mrs Crane. Ni kan gå ner. Sköterskan gick, och kort derefter sade mr Carlton godnatt till mrs Crane och gick genom förmaket i akt och mening att aflägsna sig. När han kom ut på svalen och skulle gå nedför trappan, såg han något, som han ansåg för ett ansigte lutadt mot sängkammardörren och stirrande på honom — ett karlansigte med tjocka, svarta polisonger, ett besynnerligt ansigte, som såg sträft, hvitt och kallt ut i månskenet. Mr Carlton hade starka nerver och var modig och oförskräckt, men det intryck, som detta gjorde på honom, var så starkt, att han för första gången i sitt lif blef rädd. i j