Göteborgsposten – 19 juli 1864, sida 1

har på tre århundrader slagit ett enda slag för Tyskland. Om tyskarne tåga mot norr, öster eller söder släpa de med sig oförsonliga fiender, soldater hvilka de måste bevaka lika uppmärksamt som den fientliga hären; om de tåga mot vester möta de der män af deras egen stam, lydande deras traditioner, talande deras språk, men som likväl vilja motstå deras framträngande intill döden. Det är emot ett folk likt detta, så mäktigt, så hänsynslöst angripande och så hatadt som vi skola kallas att strida, om icke i Danmark medan Tyskland är utan flotta, så i Holland då det eger en, d. v. s. om en prins af Oranien skulle komma att gifta sig ur engelska konungahu set, så att vi derigenom kunde inse att Holland är försvarbart. Men intet af allt detta skall hända, säger man mig, ty Tyskland är oenigt och i längden fredligt. Vi ha ofta hört detta argument förut, men vi höra ej mycket af det numera. Bayern må lyda lagar som Westphalen förkastar, men om bayrarne hjelpa westphalarne att hugga ned danskar, är deras inbördes oenighet af ingen fördel för dessa senare. Fredliga och stillsamma i sanning! Tyska förbundsdagen har genom omröstning förklarat, att Venedig är en af förbundets hamnar, Preussarn vill ej afstå från ett tum af Posen, riksrådet vägrar att fördöma belägringstillståndet i Galicien, och Tyskland upphätver från ena ändan till den andra fröjderop deröfver att tyska trupper afmeja omogen säd, för att dymedelst afskräcka jutländarne från att göra motstånd mot de tyska inkräktarne! Man behöfver i detta afseende inga resonnementer, man behöfver blott visa på fakta.