Göteborgsposten – 19 juli 1864, sida 1

AA EE — het i att göra ondt som genomgär hela dennbrokiga massa. Napoleon åtlyddes icke snab bare än prins Carl af Preussen. Berlin m: hota Wien och Frankfurt misstro båda, mer ingen förståndig politikus betviflar, att on prins Carl lede ett nederlag, grefve von Ga blenz skulle hasta till hans hjelp, eller att om båda gjorde det, förbundsdagens trupper skulle börja att röra på sig. Fyrtiofem millionei menniskor, som tyskarne äro, hålla de i sine händer ytterligare tretio millioner menniskors alla militäriska ressurser. Europas största floder flyta inom tyska gränser, Tyskland sit ter med full styrka vid Nordsjön och Medel: hafvet, och Tyskland allena bland europeiska makter kan slå till hvarje flende från insidan af den gränskrets det har att försvara. Dess slägtskapsförbindelser äro spridda kring hela verlden, och af alla konungar Ii Europa finnas blott två som icke härstamma från tysk slägt eller tänka på tyskt tungomål. Denna nation som eger en utomordentlig makt har inga arffiender bland staterna af första klassen uppslukar nationaliteter rundt omkring sig utan att för ett ögonblick anklagas för ärelystnad eller rofgirighet. Medan det krossar Polen till jorden, håller Ungern med jernhand, hotar Turkiet och söker försvaga Italien, anses det ännu allmänt som en stationär och konservativ makt, nödvändig för den goda ordningen i Europa. Blott en gräns har alltid varit satt för dess äregirighet: Det har föga förmått uträtta till sjös. Men med Danmarks eröfring upphör äfven denna inskränkning. Tyskland assimilerar ej som Frankrike gör, men det har den talang, som engelsmännen visa på amerikanska kontinenten, — att äta ut alla svagare nationaliteter. Sedan Danmark blifvit eröfradt, skola sjutio millioner menniskor, förträffligt organiserade för krig till lands, herrska vid de norra hatven, med hamnar 1 öfverflöd, med arsenaler, hvilkas styrka blott begränsas af en nations materiela krafter, som näst England och Frankrike är den rikaste i Europa, och med en sjövan befolkning af 6 millioner, af hvilka en fjerdedel är skandinavisk. Gif blott Tyskland ett snille till anförare, och hvad kan motstå en dylik makt, eller hindra den från att återvinna Elsass, öfversvämma Holland, återeröfra Italien eller krossa de slawonska stammarnes i europeiska Turkiet stigande förhoppningar. Hvem skall hindra det? Frankrike? Frankrike med en Napoleon till anförare hade svårt att drifva Österrike ensamt ur en utländsk provins, och hvem räknar för öfrigt på en hel arfsföljd af Napoleoner. Italien? Kan Italien försvara sig ens mot södra Tyskland? Ryssland? Ryssland regeras at tyskar, har delat polska rofvet och skulle sälja hela verlden för tio timmars ostörd besittning af Konstantinopel. England? England ryggar tillbaka för striden nu när Tyskland ej har någon flotta och Danmark ännu lefver, det dyker allt djupare ned i handeln, som gör det rikt och försvagar dess känsla af det rätta, det är regeradt och vill vara regeradt af ett konungahus som är tyskt till blod och sympatier. Vi tro ullt och fast att om nyssantydda bana en gång veträdes af Tyskland, skulle det ej finnas någon jelp för Europa, förrän det fått erfara hvad yskt herr välde vill säga, tills det lärt känna len styrelse som på tre århundraden gjort itaienarne till tyskarnes svurne fiender, som ej vå tio århundraden lyckats vinna ungrarne, om på aderton månader gjort rumänerna till llierade med sina magyariska förtryckare, om på halftannat århundrade förvandlat poackarnes känslor från fiendskap till hat och em sjelfva från ett förmöget folk till utarnade och utsugna stackare, som slutligen tillchmed så från sig aflägsnat folk af tysk stam, j. tt t. ex. ingen tysk som eröfrats af fransmän