Göteborgsposten – 19 juli 1864, sida 1

— Hvem och hvad är ni? hviskade ban med cen röst uttryckande fasa och bäfvande förskräckelse. Ansigtet I liknade icke något af dem, som mr Carlton sett. (Forts.) Plockgods. Verdis eSicilianska altonsång har med mycken ståt och framgang åter gått öfver scenen i Paris, men musiken ; måste hafva varit riktigt döfvande, ty recensenten Oscar Commetant börjar sin kritik deraf med följande ord? För mer än flera veckor sedan var jag i Danmark och just på ön Als, i det ögonblick då 2,000 preussiska kanoner kommo jorden att darra vid skotten. På de danska verken kastade de i medeltal 150 haubitser i minuten, således 9,000 sådana kastyjeser i timmen. Då nu hvarje skott springer i fyra eller fem stycken, så gör det omkring 40,000 stycken jern, stål och bly, som förmörka luften. Midtunder detta jernregn frågade mig en svensk officer, baron v. Vegesack, en stor musikvän, som jag lärde känna i Sönderborg, helt allvarsamt: Går ni ofta på operan i Paris? — Ibland. — ÅJag har beklagligen blott en gång varit der; det är en skön inrättning:. — Det håller jag fullkomligt med om; men hur i all verlden kommer ni i detta förskräckliga ögonblick att tänka på operan ? — bet är just det här helvetesspektaklet. När jag nyligen hörde Sicilianska aftonsången, siger Commentant erinrade jag mig min ädle kamrats från Als bittra kritik och jag gaf honom ofta rätt.