Göteborgsposten – 14 juli 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sorf. till Slottet East LynneMr Carlton stängde sängkammardörren, gick ut i korridoren hvari han mötte en ung och skön flicka, som kom ut från ett annat rum. Det var Laura Chesney, och heunes strålande mörka ögon höjdes mot mr Carlton, då han tog hennes hand, och derefter nedslogos de så att de svarta ögonhåren bröto af mot hennes glödande kinder. Ja kinderna glödde, de liknade brinnande rosor. Att hans närvaro framkallade denna rodnad, kunde ingen betvifla, och då mr Carlton talade till henne låg i hans låga röst en darrande ömhet, som förtäljde sin egen historia. Ingen man hade någonsin älskat en qvinna mera passioneradt än denne läkare lärt sig att älska Laura Chesney. — O Laura! jag väntade icke detta. Jag troddo, att ni var ute. — Nej. Jane och Lucy gingo i kyrkan men jag blef hemma hos pappa. När kom du igen? hviskade hon lågt. — I qväll. Laura! fortfor han med lidelsefull röst, att möta er så oväntadt förekommer mig som en plötslig skymt af himlen. Forts. fr. N:o 156.