Göteborgsposten – 13 juli 1864, sida 2

im bestämdt de bästa pontonierer i verlen; och Als fall, huru illa vi än må vara rderrättade om detaljerna dervid, visar, att vskarne ega öfvergångsmedel, som danskarne j känna till. Batterierna vid sundet mellan strib och Hindsgavl äro färdiga och försedda ned stora och goda refflade positionskanoner; nen anfallet skall troligen ega rum på Fänösidan och der är landtförsvaret icke så tillfredsställande. Sunden vid ön äro bevakade af lanska kanonbåtar, och det antages, att Kolf Krake snart skall visa sig i dessa farvatten. Allt detta beror dock af hvilka utsigter danskarne kunna ha att få behålla öfverhand på sjön. Min åsigt är emellertid, och den delas af alla de officerare jag träffat härstädes, att om österrikare och preussare allvarligt vilja ha Fyen, om de vilja slå ett slag för ön, och om de neutrala makterna vilja blott stå och se på, skola danskarne icke kunna göra mycket mera för denna ö, än de gjorde för Als. De skola stå, så godt de kunna; de skola utkämpa en god strid och falla. Den ojemna striden till lands var redan sådan, att den skulle rättvisat underkastelse vid första uppmaning dertill; och nu är det sannolikt, att de skola äfven öfvermannas till sjös. Om kriget äfven skulle bringas till Seelands kuster, skulle dock danskarnes hjeltemod icke kunna vinna annat än hjeltedöden på Köpenhamns vallar. På eftermiddagen samma dag, eller d. 2 juli, skrifver korrespondenten: Jag begaf mig i dag till Fänö, som jag hittills endast undersökt på kartan. Jag tor längs kusten från Middelfart till Kongebro, och passerande genom skogen i sigte af danskarnes batterier, kom jag till yttersta punkten af landtungan vid Hindsgavl, en stor vacker landtgård, vid hvars fot låg färjan, som för öfver till den lilla ön. Sundet var, der vi passerade, ej mer än 7 å 800 alnar bredt. Ön är en af de vackraste punkter på jorden — en grupp af fem eller sex stora landtgårdar å två eller tre kullar, krönta med yppig tallskog och rika sädesfält, å hvilka den gröna skörden svajade i den friska sommarbrisen. Vi gingo öfver ön till vestra kusten och till den längst i norr belägna punkten, hvarifrån vi kunde se den ännu mindre ön Fänö Kalv, omkring 1,200 alnar derifrån, samt Jutlands och Slesvigs gröna kuster der de närma sig intill och uppgå i hvarandra vid mynningen till Koldingersjorden. På andra sidan sundet, till höger om oss, låg det skogbevuxna IIonneberg med sitt hvita palats eller slott, hvilket glänste fram mollan det täta lörverket. Till venster på Slesvigssidan, syntes den längst utskjutna delen af Stenderup IIage. Någonting mera pittoreskt än sundets stränder och höjderna på den lilla lyckliga ön, kan man svårligen föreställa sig. Morgonen var solljus och vacker, och markens grönska, som sköljts af nära 14 dagars regn, hade ej förlorat något at sin lifliga vårfriskhet. Någonting outssägligt fridfullt och lugnt låg utbredt i luften öfver marken och vattnet och harmonierade sväl med de danska soldaternas utseende, som lär det mest oförargliga och välvilliga i verlden. Vi behöfde knappast visa våra i högqvarteret utfärdade kort, för att ej allenast erhålla fritt tillträde till deras batterier och framskjutna poster, utan äfven bli förda öfver sundet till ön. De 800 man, som lågo i garnison på ön, voro kompanivis fördelade på fyra eller tem landtgårdar, hvilka lågo spridda omkring på ön, och deras poster voro utställda yvid alla öppningar af skogen längs kusten, såväl mot Fyen som motsatta sidan. Dessa 800 man fotsoldater utan artilleri — vi sågo åtminstone icke några batterier på ön — äro der som danska armeens förlorade hopp; de skola sannolikt öfverraskas af fienden och antingen nedhnggas eller tagas till sånga. De förråda dock icke harm eller förtrytelse deröfver, de se ut som män, hvilka gjort sig beredda på det yttersta och stå täridiga att möta hvad öde som helst. Om ön töll, skulle vägen från Fänö till Fyen vara för tyskarne ett lätt steg. Det är likväl troligt, att danskarne här liksom på Als snarare ha i -Jyttersta fall en väl ledd reträtt i sinnet, än ett envist motstånd under alla omständigheter, åtminstone hvad landtrupperna angår. Det finnes inga utsigter till en förlängd kamp mellan tvenne sådana fiender. Danskarne hysa möjligen större förtroende till sin sjöstyrka. Rolf Krake var här i middags och låg för ankar bakom sydligaste spetsen af Fänö, med Sagan ung Bakam honam låen ANNAN