Göteborgsposten – 13 juli 1864, sida 1

trädgarden, som läg på ena sidan om huset. Jalousierna voro dragna för begge fönstren och endast brasans sken upplyste rummet. Mr Carlton rörde härtigt i kolen och ringde. En medelaldrig piga med städadt utseende infann sig. Denna qvinna, betjenten Evan och en gosse utgjorde hela tjenstepersonalen. Det alag gossen att bära omkring medikamenter och eljest vara i apoteket och gitva besökande svar. — Jag vill tala med Ben, Hannah. — Jag honom hit. Vill ni inte ha något att äta, sir? — Jo jag skulle vilja ha något. Jag har icke förtärt något, sedan jag frukosterade i morse. Hvad har du i huset? — Det är kall oxstek, sir, och der är — — Det är bra, afbröt mr Carlton, låt mig få kall oxtek. Säg till Ben, att han kommer hit. Ben kom; det var samme unge gentleman, som varit ohöflig mot Judith Ford fredagsaftonen. Han stod framför sin herre alldeles som en bild af ödmjukheten. — Ha här kommit nägra bref eller bud till mig, Ben? — Ilär ha inte kommit några bref, sir. Några men niskor ha sökt er, men de gingo sin väg, när de hörde, att ni inte var hemma. I gar kom bud fran kapten ! Chesney, och det kom hir också i dag. Han var sämre, sa negern, och var fasligt ond för att ni var borta, och