Göteborgsposten – 12 juli 1864, sida 3

Från Utlandet. Den allmänna uppmärksamheten är i närvarande stund nästan uteslutande fästad på England. Man frågar otåligt sig sjelf: skall engelska ministeren afgå efter det formliga nederlag den lidit inom pariamentet eller skall letta senare upplösas och regeringen vädja till folket genom anställande af nya val? -Times för i fredags morse, således innan parlamentsdebatten ännu slutats till föga heder för regeringen, säger öppet, att ifall parlamentet skulle anse, att regeringen iklädt sig i danska frågan förbindelser, hvilka hon ej uppfyllt, är detta detsamma som att säga, att England måste gå i krig, för att infria sitt löfte ty nationer kunna ej frigöra sig från sina förbindelser, genom att ombyta ministrar. Vi uppskjuta alla gissningar ötver hvad som skall följa i England af det parlamentariska nederlag, regeringen lidit, isynnerhet som drottning Victoria ännu lär framhärda i sin envisa förblindelse att ej vilja framkalla en brytning med Tyskland, men antaga dock för gifvet, att gubbministören nu skall afträda från taburetterna och lemna rum för en ny med friskare anda och mera energi. Ovisst torde dock ännn vara, om det konservativa partiet, tories, derför skall komma till makten. Ännu föreligga endast utförliga underrättelser om debatten till och med i torsdags. För debatterna i måndags och tisdags ha vi redogjort. Den parlamentariska sammandrabb ningen i torsdags inleddes af regeringsledamoten Layard, som sade, att angreppet mot regeringen varit hufvudsakligen riktadt mot lord Russell, hvars handlingar blifvit på ett vrängdt sätt framställda genom till det mesta förfalskade utdrag ur hans depescher. Allt hvad Russell gjort i början af den dansk-ty ska striden hade skett i öfverensstämmelse med Frankrike. De at honom i början gjorda förslager, hvilka antagits af alla makter utom Danmark (!?), skulle gjort slut på förvecklingen; det var en stor olycka, att Danmark förkastat dem. Layard uppläste flera utdrag ur lord Russells depescher, för att visa att de blifvit oriktigt framställda, och klagade öfver de försök att missleda huset, som dermed gjorts. Han sökte vidare visa, huru föga skäl som fanns till påståendet, att Danmark ledts