Göteborgsposten – 12 juli 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sörf. till fSlottet East Lynne. Han gick till soffan, stack handen in i flanellen och märkte något varmt och mjukt. Han kunde ej se hvad det var, emedan det var för mörkt, churu en lampa på perronen spridde några strålar ditåt. Mr Carlton tog några tändstickor af vax ur sin ficka, strök eld på en och höll den, så att dess sken föll öfver barnets ansigte. IIan hade sett få så små barn, och den lilla varelsen började gråta, när mrs Smith kom. — Så att du är vaken! ropade hon. Jag undrade minsann på att du kunde sofva hela tiden, då den stygge omnibusen höll sådant väsen. Kom barn lilla; om fem minuter ska vi fara med tåget. — Jag trodde det var trolleri när jag hörde ett menskligt ljud komma från hvad jag ansett för en packe kläder, sade mr Carlton. Jag tände en sticka för att se efter om det var ett barn eller en kanin. — Den lille stackaren är ännu så pass lik en kanin som ett barn. Det är det minsta barn jag någonsin sett. — Det har sina orsaker. — Orsaker, upprepade mrs Smith, som ännu var vid Forts. fr. N:o 155.