Göteborgsposten – 11 juli 1864, sida 2

harlament i England sårat den preussiska och yska nationalkänslan; Ryssland slutligen hale icke glömt, att det var England som år 856 ville förmå Frankrike att förstöra Osterjöflottan och, då denna plan misslyckades, visade sig mest fientlig vid pariserkongressen (2). Så krossades det af England väckta örslaget om en koalition mot Frankrike. Sedan dess har England åter sökt närma sig Frankrike, för att ej stå alldeles ensamt ych åstadkomma en motvigt mot ostmakternas allians. Morning Post offentliggör dessa aktstycken, hvilka utvisa ostmakternas successiva närmande till hvarandra: I en telegrafdepesch från hr v. Bismarck till hr v. Werther, Preussens gesandti Wien, af d. 21 jan. heter det: Holsteinarne skola proklamera hertigen af Augustenborg, så snart de tyska förbundstrupperna ryckt in. Konungen tror ej, att denna opinionsyttring kan förhindras. Dagen derefter underrättade v. Werther Bismarck om, att grefve Rechberg var af samma äsigt. D. 23 jan. skref österrikiske gesandten i Petersburg, grefve Thurn, till österrikiske utrikesministern grefve Rechberg: Jag har inför furst Gortschakoff redogjort för den strid, som uppstått mellan Danmark, Österrike och Preussen. Fursten medger, att de båda stormakterna ej ha något annat val, än att uppträda handlande. Ryssland skall i denna fråga intaga en för Tyskland gynsam hållning. Om Sverige skulle förklara Tyskland krig, skulle Ryssland sammandraga en armekår i Finland. I ett bref at d. 7 febr. från Wien till österrikiska gesandten i Paris, furst Metternich, säger grefve Rechberg, att de tyska makterna icke skulle efter så stora uppoffringar nöja sig med återställandet af det tillstånd som varit före kriget. Furst Gortschakoff skrifver d. 10 febr. trån Petersburg till hr v. Oubril, Rysslands gesandt i Berlin: Ryssland är intresseradt i upprätthållandet af den europeiska jemvigten, för hvilken Danmarks integritet är nödvändig. Ryssland har i Östersjön intressen, öfver hvilka den kejs. regeringen måste vaka. Danmarks sönderstyckande skulle kunna leda till bildandet af ett skandinaviskt rike, hvilket ej är för Ryssland önskvärdt. Uti en privatdepesch af d. 16 Febr. från från Gortschakoff till hr v. Oubril förklaras afsändandet af den föregående officiela depeschen genom Englands begäran, att Ryssland må understödja Danmark mot Tyskland. Furst Gortschakoff säger, att han afsändt nämnda depesch, som konffdentielt meddelats engelska gesandten lord Napier, endast för att förhindra en beväpnad inblandning af England, hvilken visat sig som sannolik. Preussen skall nog veta veta att uppskatta sakernas ställning och motiverna, och Ryssland skall under alla omständigheter understödja Preussen. Den 3 Febr. skrifver preussiska gesandten i Petersburg, grefve v. Redern, till Bismarck: Furst Gortschakoff har sagt mig, att de allierade (tyskarne) snart skulle ha öfvervunnit alla hinder, och tillade att Danmarks beväpnade motstånd, frisäger Preussen och Österrike från alla deras tidigare förbindelser. Fursten förutser förvecklingar, för den händelse att Österrike och Preusson skulle söka att draga fördel af sin eröfring, och säger, att Ryssland skall ställa sig på Tysklands sida. Furst Gortschakoff tackade härpå grefve v. Redern för det bistånd, Preussen gifvit honom till polska upprorets undertryckande. Ryssland, anmärkte han, skall ej bäfva tillbaka för någon uppoffring, der det skall vara nödigt, att kämpa för gemensamma intressen. Från Wien skrifver grefve Rechberg d 21 Febr. till österrikiske gesandten i Berlin, grefve Karolyi, att han biträder hr v. Bismarcks förslag, hvilket framställer Jutlands besättande såsom af strategiska skäl påbjudet. Under d. 1 mars skritver hr Bismarck till preussiske gesandten i London, grefve Bernstorff: Hr v. Manteuffels uppdrag till Wien har krönts med framgång. Hr v. Manteuffel har bevisat nödvändigheten af att ocenpera Jutland och åstadkomma en fullkomlig enighet mellan Österrike, Preussen och Ryssland. Hr v. Manteuffel har lofvat kejsaren af Österrike, att han kan, i händelse af ett angrepp mot hans besittningar, räkna å Preussens bistånd. Österrike är beslutet, att i Italien förblifva vid sin defensiva hållning; men i händelse italienska frågan måste afgöras genom svärdet, vore det nödigt att gifva Österrike vissa försäkringar. Alliansen med Rysslsnd består ännu icke. Alliansen mellan de trenne hofven är nödvändig. Polska frågan allena kan åvägabringa denna allians. I ett till hr v. Bismarck stäldt enskildt bref säger hr v. Manteuffel att grefve v. Rechberg och kejsaren af Ryssland gillat Jutlands occupation. Kejsaren är glad öfver det honom af Preussen gjorda anbudet, att bistå honom i händelse af ett på Österrike gjordt angrepp, och önskar högligen ett förbund mellan Preussan och Österrike Ur v Manteuffel säger. 2 mm —