Göteborgsposten – 11 juli 1864, sida 1

strålande anletet, hvarefter de så så ofantlig brådtom attt komma ätven på motsatta sidan hvarest de försjunka i den djupaste kontem plation af skaldens baksida. Förklaringsgrun den torde icke vara så lätt att utfinna; möjli gen skulle den dock kunna utletas ur dess: rader af poemet vid statyens aftäckningå): Otälig, skådelysten dagen grydde, Det ljusnade i östern mer och mer Och sommarnattens lätta drömmar flydde, De sjönko suckande i jorden ner; Dem, som ej hastigt hastigt nog sig undangömde, Grep solens solens stråle, och med gyllne spjut Han utan skoning deras hjertblod tömde Som morgondagg bland fältets rosor ut-. ÅSå voro alla i en blink förströdde Och blott en enda stod, beslöjad, qvar; I all sin glans steg solen upp och glödde Och undrade, hvem denne djerfve var: En dristig ljungare ur skyn hon sände Att lyfta täckelset, som hang der än, Men strålen, studsande och häpen, vände Med bruten pilspets från sin färd igen. Det går nu de gamla fruarne, som det då gick med solstrålen. Denna stillhet afbröts i Lördags och Söndags på ett lika plötsligt som angenämt sätt. Det var nemligen i år vår borgaresångförenings tur att mottaga sångföreningarne från de öfriga skånska städerna: Ystad, Helsingborg, Landskrona och Malmö. Med Lördagens middagståg ankommo några, och med aftontåget de öfriga, hvarefter alla, 250 å 300 till antalet, med fanorna i spetsen, öfver de blomsterströdda gatorna begäfvo sig upp till Tegnrs-platsen, hvarest de fördelades på sina respektive värdar — allt i strängaste enlighet med formerna för studentmöten. Vid sjutiden samlades man i den festligt prydda Gyllenkrookska promenaden, der man, efter några enkla och hjertliga helsningord, gaf vältaligheten en god dag, och tillbragte aftonen med att pröfva hvarandras sångar-krafter, att upplifva gamla och knyta nya bekantskaper. Att sesternas prydnad— damerna icke saknades, förstås af sig sjelft. Nästa morgon, kl. 6—8 utfördes regementsmusik på samma plats, hvarefter, till högmessans början, de akademiska amanuenserna, hvarvid naturligtvis Nils Dackes Åsommar-och vinter-käpp, jungfru Marias särk, med flera kuriosa inom det historia museet, äfvensom jättesköldpaddan (Stora Mogol) och den berömde elgen, den s. k. Elgen Kossuth, inom de zoologiska samlingarne, fingo sin tillbörliga gärd at beundran. Dagen var varm och herrlig. Efter högmessan var åter musik på Lundagård, under hvars lummiga kronor böljade en högtidsklädd menniskomassa af 4 å 5,000 personer, nästan uteslutande bestående af handtverkarefamiljer från Lund och kringliggande städer, hvartill, som vanligt vid festerna i Lund, sällat sig en mängd af det närboende landtfolket. Det ötvervägande antalet utgjordes dock at unga flickor; och man fick här ett nytt tillälle att förvånas öfver den rika skatt af fina gestalter, små, näpna munnar och vackra, goda, glada ögon, som Sverige har att uppvisa nästan nom alla samhällsklasser. Efter musikens lut försiggick en högtidlighet, som icke var ipptagen på programmet. Professor Swedelus gästade staden, på genomresa till Dannark, hvarföre de qvarvarande studenterna voro sammankallade för att uppvakta honom ned sång och tal. Vår samling af nya, präkiga fanor torde bland annat förtjena att tagas skärskådande, och bland dessa undgår sälan den dyrbara och utsökt smakfulla Götevorgs-fanan att väcka en rättvis beundran. sl. 5 e. m. försiggick konserten i Domkyr) Af en bland Sveriges störste om också minst ände nu lefvande skalder, doktor A. Andersson i tockholm. u