Göteborgsposten – 9 juli 1864, sida 2

. Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Förhör hölls i går i poliskammaren angående en Idsvåda, som genom en pigas, oförs igtighet varit nära ut utbryta i segelsömmare J. Ahsbergs hus N:o 4 af :1:te roten i Majorna. Poliskonstaplarne N:o 50 Petersson och 60 Svensson märkte neml. omkr. kl. 12 natten till d. 30 sistl. Juni en besynnerlig kådaktig ukt i den trakt der nämnde hus är beläget. Efter något letande fingo de slutligen reda på elden, som befanns ha utbrutit i en vedbod på nämnde tomt. Då poliskonstaplarne anlände var ingen i huset vaken mer än pigan Mathilda, som blilvit väckt af lågornas smattrande, men nu, förlamad af förskräckelse, ej kunle företaga sig något att släcka elden och till på köpet ställt dörrarne till boden öppna, så att elden hastigt förökade sig genom luftdraget. Som konstaplarne lyckades få reda på ett å gården stående kar som var fullt med vatten hade de ingen svårighet för att släcka elden, hvilken ej hunnit längre än till golfvet och brädväggen. En bjelke under golfvet hade dock redan till större delen förkolnats. Tillspord vid förhöret igår om hon varit vållande till det hotande anbudet till eldsvådan, medgaf den omnämnda pigan, att hon aftonen förut utburit aska, hvilken hon ställt i vedboden. Hon hade visserligen då märkt att några eldgnistor synts i askan, men trott att d snart skulle slockna. Sedermera hade hon ej förmärkt något förrän på natten, kort innan poliskonstaplarne anlände, då hon väcktes af sprakningarne från elden. Hon dömdes att för dylikt vårdslöst omgående med elden plikta 2 rdr 50 öre. De båda poliskonstaplarne tillerkändes hvardera för sin uppmärksamhet en belöning af 10 rdr. — En norsk skräddaregesäll Jakobsen hade häromdagen blifvit bestulen på en summa af 9 rdr under det han som förut väl ej varit rätt redig låg och sof ute någonstädes ute i lunderna. För stölden misstänkte han qvinspersonen Anna Brita Andersson, hvilken sedermera blef gripen. Hon erkände vid polisförhöret i går, att hon tagit penningarne, men ej såsom Jakobsen uppgaf medan denne låg och sof utan hade hon, då J., som lemnat henne penningar, i fyllan och villan tappat börsen i hvilken kontanterna örvarades, upptagit och behållit densamma. Likaledes påstod hon att börsen icke innehållit mer än något öfver 6 rdr. Båda dessa uppgifter bestreds af Jakobsen. Brita A. hade sedermera för sin fångst köpt sig ett klädningstyg och anträffades slutligen af polisen ofvanför Katrinelund, der hon jemte tvenne medsystrar förplägade sig med bränvin. Hon innehade då J:s börs, men tom naturligtvis. Målet remitterades till rådhusrätten, osh qvarsitter Brita A. under tiden i cellfängelset. — I föregående polisreferat uppgafs att skräddare och lumpsamlareu Johan Olssen, misstänkt för oärlig åtkomst af en stortröja och ett betsel som som han till salu utbjudit, skulle öfverlemnas åt kgs befhde för att hemforslas. Olyckligtvis för O. har det dock redan lyckats att få reda på egare till stortröjan, hvilken O. vid förhöret idag uppgaf sig ba bytt sig till af en artillerist som tjent i tio år och hade tvenne blåa ögon4. Egaren till tröjan är en skeppare Lars Christensson hvilken, då han under midsommaren var här och medan han på en halftimme lemnade fartyget, i plikten blef bestulen på besagde stortröja jemte en låda med flere inneliggande bref, af hvilka åtminstone ett innehöll penninga Vid samma tillfälle bortt äfven ur plikten en tillhörig en fattig arbetare och innehållande gryn m. m. Vid häktandet innehade O. ganska riktigt litet gryn. Hvad som dock mest talade emot honom var innehafvandet af stortröjan och är det troligt att O., som förut varit straffad för stöld får sina fjorton månaders straffarbete för sin affär med Cartilleristen med de tvenne blåa ögonen. Målet remitterades till Rådhusrätten. — Franske sjökaptenen Machefaux, förande briggen Perscverance från Vannes, hade tills i går blifvit uppkallad i poliskammaren derföro att han vid inse lingen till rivieret vägrat att, enligt den ombord vy rande lotsen Bengt Ifanssons tillsägelse, lägga till vid Klippans tullstation, äfvensom derföre att han knuffa till Bengt Hansson, så att denne varit nära att fall: öfver relingen i sjön, hvilket skulle skett, om ej H fått tag i kaptenens arm och på detta sätt hallit sis uppe. Utan att lyesss 11 lotsens tillsägelser hade kaptenen fortsatt färden till barlastkajen der han lade till, och derunder, för att få göra som han behagade ostörd af lotsen, befallt besättningen att hålla denne Kapt. Machefaux svarade genom ombud att hamn. lotsen varit drucken och att han derföre ej vågat öf verlemna fartygets förande åt honom under dåvarande storm. Tvenne mäklarebiträden, hvilka på samma gäng som H. kommit ombord pa sartyget, intygade likvä att H. varit nykter, hvilket bäst bevisades deraf at han med största lätthet klättrade upp för det barla stade fartyget då han i stormen bordade detta. Ehuri sjelfva öfvade sjömän, förmådde ingendera af de båd: vittnena att med sådan snabbhet och säkerhet son hamnlotsen utföra dessa manövrer. Båda intygad för öfrigt att kaptenen blifvit underrättad om hamn lotsens befattning äfvensom att denne burit sitt tjen stetecken på sig. Den ene af de båda mäklarebiträdena lemnad-ä fartyget utanför Sågen, men den andre blef qvar ocl intygade sanningsenligheten af alla ofvan anförda upp gifter i afseende på kaptenens våldsamheter. Kaptenens ombud begärde anstånd för motbevis nings anskaffande, hvilket bifölls. Enkan Anna Nordblom och skomakaren Gusta Nordblom påropades nyligen i poliskammaren, ocl in trädde en kuriös person, mycket mager och blek med ett längt ansigte förskönadt af ett tunnt, mer