Göteborgsposten – 9 juli 1864, sida 1

GÖTEBORG, D. F. BONNIERS BOETRYCKEKRI. ES -- . .. Z?82XQ 2 ? — tyckes neml. börja att betäcka sig med moln. Atminstone ha vi hört glunkas om atthr Gaudelius skulle ha inlåtit sig i transaktioner med en viss hr Roeder i Berlin, samme utmärkte Theateragent, som till hr v. d. Osten, hvilken, som bekant, hade ära för allt utom för musik, levererade sådana praktexemplar af sångare som en Schlinter, en Transil m. fl. Det torde derföre icke vara rådligt för hr G., hvilken sjelf lär vara förstå-sig-påare, att sätta blind tro till denne affärsmans rekommendationer, utan sjell, innan kontrakten uppgöras, till fullo öfvertyga sig om sina sujetters duglighet, ty eljest torde den för honom föga angenäma syrprisen kunna inträffa, att abonnenterna efter de utfästa profrepresentationerna icke finna för godt att förnya abonnementet. Den allmänna uppsnyggningsanda som genomgår vår stad har nu på välgörande sätt äfven gjort sig gällande på 2:ne at våra ofsentligaro byggnader, i det Göta Källare numera, ehuru påstruken, företer en ganska prydlig anblick med sin nya oljefärgsmålning, och det uråldriga karavanseraiet Bloms Hotell ätven undergått en väl behöflig upputsning, om dock den färg hvilken beståtts foten till densamma ännu åtminstone har en nog starkt prononcerad nyans i gult. I åtskilliga andra stadsdelar företagas och fullbordas äfven reparationer. F. d. Bressanderska huset uppstår i en ny och särdeles vacker skepelse och Göteborgs Museum har undergått en vidlyftig utvidgning för hvilken i denna tidning förut blifvit redogjordt. En ögonskenligen befogad anmärkning torde kunna göras mot den ljusa eller hvita färg, hvilken finnes anbragt å flera privata hus härstädes. Det torde vara utan allt tvifvel att densamma, isynnerhet vid starkt solsken, är särdeles förderflig för de personers synverktyg, hvilka under en längre tid utsättas derför. Vi ha till och med hört en utmärkt ögonläkare förklara närsyntheten hos de yngre medlemmarne i en familj, hvars öfverhufvud aldrig varit behäftade med denna moderna åkomma, från den omständigheten att det tvärtöfver gatan belägna huset i åratal varit hvitmenadt. — På tal om iögonenfallande saker torde äfven kunna anmärkas att de båda gaslågor hvilka äro placerade vid pianot i orkestern icke äro försöuda med skärmar, hvilket åstadkommer en för åskådaren obehaglig och genant ljuseffekt. Göteborgs Jagtsällskap firade i Måndags sin högtidsdag särdeles festligt och undor mycket goda auspicier. Sällskapet, hvilket under några år tillfölje af dess mindre utsträckning måst något inskränka sin verksamhet, har nu vunnit en betydlig tillökning i nya och triska krafter och tyckes gå ett nytt och föryngradt lif till mötes, hvilken lyckliga omständighet i främsta rummet torde böra tillskrifvas det intresse och det nit, hvarmed dess angelägenheter handhafvas af dess ordförande och direktion. Äfven skarpskyttekåren rustar sig till den stora prisskjutningen för året, hvilken kommer att försiggå Söndagen d. 24 d:s. Det förljudes att den kommer att firas med ovanlig högtidlighet och att meningen är att göra den till hvad sådana målskjutningar äro i andra länder: en verklig folkfest. Skjutöfningarne, hvilka i år tagit betydligt mera fart än under föregående år, pågå nu 3:ne gånger om dagen och äro talrikt besökta. Noga räknadt torde dock desamma böra bevistas af hvarje medlem af skarpskytteföreningen, som gjort sig fullt reda för betydelsen af detta ord och icke i det samma endast ser en tom formel, en titel som berättigar till att bära kårens uniform och deltaga i dess utflykter — men ingenting vidare. Under de dagar af brännande solhetta, hvilka följa på regngudens regemente, har den forna sandöknen, numera grönskande oasen, Brunnsparken, varit en angenäm tillflyktsort, en uppfriskande hvilopunkt för mången i svett till hältten upplöst vandrare. Den lilla anläggningen torde också i ällmänhet kunna betraktas som särdeles lyckad, men — alltid skall det finnas ett förargligt men -— den vackra blomstergruppen, som man hade väntat sig inom det prydliga jernstaketet vid södra ändan, hvart har väl den tagit vägen? Ingen torde vilja påstå att de halftynande, evigt gredelint enahanda, rangliga exemplar af lefvande (? växter, som för närvarande svaja af och an för vinden inom den anspråksfulla inhägnaden, på minsta sätt motsvara äfven de tarfligaste anspråk på prydlighet och smak. Men — torde någon invända — vi ha haft en så förarglig sommar, att nästan inga blommor riktigt kunnat frodas och utveckla sig. Till svar på denna invändning hänvisa vi till Trädgårdsföreningen, der man genom en liten promenad snart skall bli öfvertygad om, att det går an 4 natt Ornfoarag Åa annv Ad fn man 41