Göteborgsposten – 8 juli 1864, sida 2

—— 4QA—— — ——— Ur ett bref från Als till Dagbladet meddela vi följande: On Als är, som man vet, vågformig, men der äro inga backar af synnerlig höjd, ej heller sumpar eller dalar af stor utsträckning. Från Sönderborg till den punkt, der Alssundet och Augustenborg mötas, en sträcka af ungefär en mil, höjer sig kusten, men är likväl ingenstädes mer än 50 fot hög. Vid ungefär 4—500:de fot öppna sig ned till sundet, och dessa äro från 50 till 200 fot breda. Landet höjer sig genom dessa dalar jemt uppåt, och vagnar eller artilleri kunna utan svårighet köra upp från vattenranden, utom på de ställen der under kriget jordverk voro uppkastade. Den lätta uppstigningen gjorde det nödigt, att befästa kusten längs sundet. Mellan den höga kusten och sundet ligger en strandbrädd om 20—50 fots bredd, och då en armå väl landstigit derstädes, skulle den ej kunna beskjutas från batterierna och kunde ej ens med synnerlig verkan beskjutas med gevär. Sundet är från 900 till 1,600 fot bredt, och i nästan hela dess längd är vattnet vanligen nära vid kusten på båda sidor lugnt och djupt. I allmänhet hade landet från den höga stranden och de längs sundet belägna sädesfälten en sluttning uppåt på en sträcka al 500—1,000 fot. Fälten åtskiljdes genom lefvande häckar, hvilka växte på 2—3 fot höga jordgärden. Goda vägar genomskära ön i alla riktningar, och de af armåen anlagda kolonnvägar gjorde det lätt för en arm att på mycket kort tid rycka fram till hvilken plats som helst. Å Dyppelsidan af sundet, hvilken sedan Dyppels fall hållits besatt af preussarne, sträcker sig en höjd ungefär 1 mil norr om de forna skansarne till Sandbjerg, men derifrån till sundets nordliga ända är landet jemforelsevis slätt och mer eller mindre beväxt med skogar, al hvilka några sträcka sig ända ned till vattnet. Den ofvannämnda höjdsträckan är högre än kusten på Als, och preussarne kunde derifrån se hvarje arbete som utfördes för att motstå deras tilltänkta angrepp. De danska försvarsverken på Als sträckte sig från Sönderborg till Augustenborgsfjorden, en sträcka af minst 1 mil i rak linie. Längs randen af den höga kusten voro skyttegrafvar med bröstvärn, och bakom denna kontinuerliga löpgraf voro andra inskurna i vinklar, för att göra försvaret så verksamt som möjligt. Vid nordliga ändan af sundet funnos ej så många naturliga hinder och konsten hade ej heller här gjort så mycket som längre söderut. Söder om Kjervig funnos 51 kanoner af olika storlekar, och norr derom voro 17 kanoner, af hvilka de flesta voro ställda, att de sköto mot söder och icke rakt öfver sundet eller mot norr. Alla dessa befästningsarbeten hade utförts före vapenhvilan, vid en tid, då preussarne tänkte gå öfver söder om Kjervig och icke norr om denna, såsom de nu gjort. Under vapenhvilan skaffade de sig kunskap om, att vi voro svagast mot nordliga ändan af sundet; de läto i Altona och andra städer förfärdiga båtar och transportera dem med jernbana och vagnar till bestämmelseorten. Afven alla andra förberedelser till angreppet träffades under vapenhvilan. Till försvarsverken på Als hörde äfven de på halfön Kegenes vidtagna åtgärder för betryggandet af en reträtt. Broar hade neml. bygts från botten långt ut i vattnet så att trupper och materiel kunde hastigt inskeppas. Halfön Kegenxes står som bekant i sörbindelse med den öfriga delen af ön genom en smal landtunga, kallad Draget, hvilken är c:a 2,000 fot lång och från 100—150 fot bred. Vägen dit var god. Den nordliga ändan af Kegenzes är c:a 5,000 fot från Höruphav, och vattnet är vanligen lugnat. Fienden kunde komma till Kegenzes antingen öfver Draget eller med båtar från IIÖruphar, hvilket senare alternatir kunde väntas skola bli taget. Framför Draget voro 8 svåra kanoner placerade, löpgrafvar gräfda och bröstvärn uppkastade. På andra sidan af Kagenes voro några jordverk uppkastade, och befallning hade gifvits att underminera Draget efter Shaffnerska systemet; men arbetena hade uppskjutits under vapenhvilan och just d. 29:de skulle minorna läggas. Armen på Als utgjordes af 6 regementen, hvartdera med inalles 1,400 officerare, underofficerare och menige, samt 1,000 artillerister och 300 ingeniörer, inalles 9,700 man; i denna siffra saknades dock c:a 1,000 man, så att den vid hvarje tid tjenstgörande styrkan var under 4,000 man. Från Sönderborg till ungefär halfvägs till Kjervig stod 10:de regementet, derifrån till Kjzervig 5:te regem., från Kjervig norrut till Arnkielsöre (en sträcka af omkring !; mil) stod 4:de regem. I Sundsmark stod 18:de regem. som reserv för det 10:de, och i Ulkeböl samt trakten deromkring stod 3:dje regem. som reserv för 4:de och 5:te; 6:te regem. stod längre norrut. Sådan var truppernas ställning natten mellan d. 28:de och 22:de juni. General Steinmanns högqvarter var i Ulkeböl, der han befann sig ungefär lika långt borta från alla afdelningar af den under bans befäl stående styrkan och lätt kunde utfärda sina ordres. Han fick i rätt tid veta, att preussarne tänkte gå öfver i närheten af Arnkielsöre, och han vidtog alla mått och steg för ställningens stärkande derstädes. Härtill fodrades dock förstärkningar, och det säges, att han vände sig till ösrerbesälet för att få flera trupper, men ait hans begäran ej blef uppfylld. En förstärkning af 3,000 man skulle ha räddat Als och förskaffat vår arm den heder, som dess mod och uthållighet i hög grad förtjente. För sjelfva öfvergången, kampen och reträtten redogjorde vi i går. Korresp. fortsätter : Då trupperna kommit till Kegenzxs, uppställdes de i löpgrafvarne, och kanonerna bemannades, så att allt var i ordning till ny strid. Imanan trupperna kommit dit, var vägen underminerad, kl. half 11 var 2 22. FA mh rr