Göteborgsposten – 8 juli 1864, sida 2

— Det är då säkert, sade han, att när jag har nå gon patient, som tyckes vara på särdeles god väg att tillfriskna, förderfvar hon sig genom en eller annan narraktig dårkap. Jag skall skicka er en kalmerande dryck, och hör väl hvad jag säger: Jag förbjuder er bestämdt, att tala eller utsätta er för någon sinnesrörelse på ett par dar. — Nåväl, sade hon bifallande. Men låt mig göra en fråga: kan jag få döpt mitt barn. — Döpt! hvarför vill ni ha det döpt? Det är icke sjukt. — Det skall skickas bort och ammas upp. — Har ni hört någon, som kan åtaga sig det? frågade han, i tanka, att det skulle skickas till någon i grannskapet. — Jag vill, att det döpes, innan det sändes bort. Kanske här är någon prest i staden, som skulle vilja komma och döpa det. — Det kan jag ställa om, sade mr Stephen. Hvad skall den unge jätten heta? — Det får jag besinna mig på, sade mrs Crane. I Men när längre fram på förmiddagen efter gudstjensten i S:t Marks församling William Lycett kom för att döpa barnet, gick Judith ned till honom och sade, att den sjuka ändrat sig, att hon icke ville ha barnet döpt så snart, och att hon var ledsen öfver att hon besvärat honom. (Forts.)