Göteborgsposten – 8 juli 1864, sida 1

gen omkring var prydd med perlor, och framtill var plats för en hårlock. En mycket vacker guldkedja omkring två tom lång hängde vid det, så att det kunde fästas vid ett halsband eller armband. — Behåll det, Judith. Jag ger dig det. — O min fru! — Det är mitt eget hår, som ligger der, men du kan taga ut det, om du vill, och lägga din fästmans dit. Du har väl en fästman. — Ett så dyrbart smycke som detta passar inte för mig. Det kan inte falla mig in att ta det. — Jo, det pussar dig mycket väl, och jag ger dig det med glädje. Och jag är dig skyldig vida mer än det; jag vet verkligen inte hvad jag skulle tagit mig till, om om du icke varit här. Lägg det bland dina smycken. — Jag vet inte hur jag skall kunna tacka rätt, sade den tacksamma Judith. Jag skall bevara det så länge jag lefver, min kära fru, och alltid gömma det hår, som ligger deri. III. Mötet på jernvägsstationen. — Hör! hvad är klockan? Denna fråga gjordes af mrs Crane. Hon hade slumrat och spratt yrvaken upp ur sömnen då enkan Goulds köksklocka slog.